Skådespelaren Linda Hunter som tagit steget till att även bli manusförfattare och producent och har i sommar spelat in sin novellfilm Flora, där hon också spelar huvudrollen. Filmen är regisserad av Susan V Bonito stationerad i Los Angeles, USA. Filmen handlar om Flora som anländer till staden sökandes efter sin plats i livet och som genast finner sig i märkliga, men ack så mänskliga situationer. Flora blir förälskad i Samuel men han försvinner plötsligt och detta är droppen som får bägaren att rinna över. Drivkraften att uttrycka sina känslor leder Flora till skrivandet, som blir hennes räddning. En komedi om att hantera behovet av att dela med sig av sina upplevelser och varför man blir en konstnär.
Linda Hunter som Flora
Under sommaren har flera filminspelningar ägt rum i Dalarna, och vi på Film i Dalarna fick nyligen chansen att träffa Linda Hunter och regissören Susan V Bonito för ett samtal om deras arbete. Trots att duon var tydligt trötta efter de intensiva inspelningsdagarna, var deras engagemang och energi smittande. Vi blev särskilt intresserade av att få veta mer om Lindas kreativa process, med tanke på hennes bakgrund som skådespelare och hennes nya roll som filmproducent och manusförfattare.
Som både författare och skådespelare, hur balanserade du behovet av att följa din ursprungliga vision med att vara öppen för nya tolkningar under inspelningen?
Vi repeterade flitigt över nätet innan inspelningen så ytterst få nya tolkningar uppstod under inspelningen men visst förekom dom. Jag utmanade mig själv med att ge regissören så mycket frihet som möjligt men ändå göra manuset rättvisa. Susan och jag delar samma vision och humor vilket är nödvändigt för ett sådant här samarbete.
Hur var samarbetet med regissören Susan under inspelningen, och på vilket sätt bidrog hon till att förverkliga din vision för filmen?
Hon sympatiserade med mina karaktärer och brann för ämnet och temat i filmen som vi jobbade med. Kanske för att hon, precis som Flora i filmen, är kvinna, skådespelare, regissör och har en konstnärlig bakgrund där man lätt blir ifrågasatt av både sig själv och andra om varför man är i en kreativ bransch.
Max Ejdersand och Susan V Bonito.
Har du några personliga erfarenheter eller känslor som du har kanaliserat i manusprocessen, och hur var det då att sen gestalta dessa på skärmen som skådespelare?
Alla känslor och intryck som Flora känner och får är självupplevda. Situationerna och karaktärerna är förstås skruvade och rikt färglagda men jag försökte använda mycket av mig själv och jag strävade efter att hitta min egen röst. Min erfarenhet är att om man blottar sig känslomässigt så får man gensvar från omgivningen. Folk blir tacksamma för ärligheten och man behöver inte känna sig så ensam med sina mindre stolta ögonblick. Många som har läst manuset har uttryck att de kunde identifiera sig med Flora och samtidigt känna en beundran för henne. Genom att se humorn i det operfekta kan man ta tillbaka kontrollen över situationer som annars lätt skaver.
Hur påverkade det din skådespelarprestation att ha en djupare förståelse för karaktärernas bakgrund och motiv, eftersom du själv skapat dem?
Jag känner att det faktiskt kan vara ett handikapp att veta för mycket om karaktärernas bakgrund. Oftast måste man göra det enklare för sig än man tror. Man kan ju inte spela allt man vet om karaktärerna.
Jag är också mycket medveten om vilken stil vi strävar efter men den ska finnas i manusstadiet och inte ligga i vägen för mig som skådespelare.
Vad hoppas du att publiken ska ta med sig från filmen, både som en konstnärlig upplevelse och som en reflektion över de teman du utforskar?
Konstnärligt vill jag att man ska njuta av den som sju sorters kakor, att det ska vara spännande och roligt att se kläderna, platserna och de färgglada karaktärerna. När det gäller temat hoppas jag att man omfamnar sin kreativa sida, som jag tror alla har, och att man ger den sidan av sig själv lite kärlek. Det är inte fult att dela med sig.
Lobbyn i Visir Bio blir en jazzklubb
Har skapandet av denna film förändrat eller fördjupat din förståelse av de teman du utforskar, och hur har det påverkat dig personligen?
Ofta när man skriver ner något så ser man det mer tydligt. När man sedan skådespelar det har man ytterligare en sanning att se tillbaka på. Vi människor vill kommunicera och dela upplevelser med andra, vare sig det är ett skämt, en tavla, en film eller en måltid. Det behovet upptäcker Flora.
Vilka känslomässiga utmaningar stötte du på under processen, och hur påverkade dessa din tolkning av karaktärerna och berättelsen?
Man ska inte vara akademiker som skådespelare. Jag försöker hålla rollen som manusförfattare så långt borta från mig som möjligt. Därför släpper jag kontrollen. Det finns en anledning till att jag har en regissör och inte gör det själv. Jag vill leka. Susan var väldigt bra på att hålla isär dessa roller och ville inte att jag skulle behandlas som producent och manusförfattare under inspelning.
Hugo Emretsson som Samuel och Linda Hunter som Flora
Finns det något med filmteamet som överraskade dig med kreativitet eller idéer, och hur påverkade det slutresultatet?
Dom var bäst. Ingenting var omöjligt, aldrig. De var problemlösare och jag beundrar deras entusiasm. De planerade lösningar på kvällarna och njöt av att uppfinna diverse verktyg för att förbättra en bild. Jag är djupt imponerad av filmteamet liksom av mask och kostym. Det är en utmaning att på kort tid skapa fler än 40 karaktärer. Vår berättarstil innebar även att vissa skådespelare spelade upp emot fyra roller. Vår lilla grupp som stod för scenografin hade fullt upp med att hitta tidsenlig rekvisita och med att förvandla rum. Här gällde det att ha fantasi.
Alla har lagt ner många timmar på denna filminspelning och förberedelserna har pågått i månader innan dess. Dessutom har alla sponsorer som har ställt upp med platser varit så generösa och flexibla. Ovärderligt. Jag kan inte hylla alla inblandade nog.
Del av teamet: Douglas Ekman, Rebecca Li, Johan Dixelius, Teodor Lundblad och Andreas Häggström
Något du vill tillägga om filmen?
Flora är en film som använder sig av stilistiska och teatrala drag, och processen har varit och är spännande. Det har krävt ett visst mod skulle jag vilja säga. Berättelsen utspelar sig på obestämd tid men man anar att vi befinner oss på 30/40/50-talet.
När går ni in i postproduktion?
Om cirka två veckor.
När blir premiären?
Vi hoppas på om sex månader, och vi har planerat premiär på Visir Bio i Leksand.
Linda Hunter och Axel Erkes utanför Visir Bio. Fotograf: Ola Gäverth.
Linda Hunter har tidigare gjort The Stroll som vi gjorde en artikel om som du kan läsa här.