Dalafilmaren Johannes Hällegrim har gjort en dokumentär om Ewa Strömberg, en skådespelerska verksam 1958–1974. Filmen lyfter en bortglömd svensk stjärna med en internationell karriär.
Strömberg började i svenska mainstreamfilmer av Olle Hellbom och Arne Mattsson innan hon slog igenom utomlands. Hon medverkade i kultklassiker som Kampen om Rom med Orson Welles och flera av Jess Francos filmer, där Vampyros Lesbos (1971) är den mest kända.
Hon kallade sig själv en "visa skinnet-skådespelare", med hänvisning till sina många erotiskt laddade roller. På 60- och 70-talet var hon en stor stjärna, men valde 1974 att lämna filmvärlden för familjelivet. I Tyskland var hon fortfarande efterfrågad, och det spekuleras i att hon kunde ha blivit en Bond-brud om hon inte dragit sig tillbaka så abrupt.
Dokumentären skildrar Strömbergs liv genom unika filmklipp, bilder och samtal med hennes dotter Carola, som ger en personlig inblick i både hennes karriär och privatliv. Det är ett fängslande tidsdokument om en skådespelerska vars historia förtjänar att berättas.
Dokumentären har möjliggjorts med stöd från Film i Dalarna, där Hällegrim beviljades ett filmstipendium för att slutföra projektet.
Läs mer om filmen på MovieZine.
------------------------
Om Johannes Hällegrim (f.d. Graaf)
Född: 1981, Saxdalen
Bor: Grängesberg, Dalarna
Bakgrund: Filmare och dokumentärskapare.
Tidigare verk: Finnmarken - Dan Andersson Land, Det är något bortom bergen.., Geniet från Saxdalen - Filmen om Hjalmar Sjöstrand, Den sista julottefärden, Halvarsligan, Stenbergsmordet, Grängesbergs gamla kyrka, Birgit Ridderstedt (del 1) och mycket mer.
Aktuell med: Dokumentären om Ewa Strömberg
Intervju med Johannes Hällegrim
Berätta mer om dig själv och ditt skapande:
– Jag har vunnit Paljakapriset, Björkmanska kulturpriset och Rävvålakroken för mina filmer och driver Facebooksidan Södra Dalarne TV sedan 2017. Jag försökte ett tag leva på filmandet genom eget företag, men insåg snabbt att jag inte kan vara kreativ på beställning. Film måste ha själ och hjärta – jag är en kreativ filmskapare, inte en affärsman.
Hur började ditt intresse för film?
– Berättandet och det visuella har alltid funnits där, både genom skrivande och serieteckning. Redan som barn ville jag bli filmregissör, men det var först år 2000 jag köpte min första videokamera och började lära mig allt själv – kamerateknik, redigering och allt däremellan.
Vad fick dig att vilja göra en dokumentär om Ewa Strömberg?
– Jag träffade Ewas dotter Carola när vi jobbade på ett tvätteri i Saxdalen. Hon nämnde att hennes mamma varit skådespelare, och jag som filmnörd blev genast nyfiken. När Carola fick veta att jag hade filmaffischer med Ewas namn på hemma blev hon förvånad – jag tror inte hon insåg hur stor hennes mamma var inom kult- och genrefilm. Ewa hade ju jobbat med två av mina favoritregissörer, Arne Mattsson och Jess Franco.
Hur har arbetet med filmen sett ut, och vilka utmaningar har du stött på?
– Att göra en dokumentär där familjemedlemmar är inblandade kan vara en utmaning. Som filmskapare vill man ha sista ordet, men det kan bli svårt när många viljor ska samsas. I det här fallet fungerade det ändå bra, trots att Ewa hade tre bestämda döttrar.
Vad betyder stödet från Film i Dalarna för dig?
– Det ger otrolig frihet att kunna göra filmen precis som jag vill, utan kompromisser. Jag är evigt tacksam för det stödet.
Har du några nya filmprojekt på gång?
– Just nu fokuserar jag på att färdigställa den andra delen i dokumentären om Birgit Ridderstedt. Den var egentligen klar i somras, men efter omredigeringar fick jag prioritera Ewa-filmen. Sedan har jag även ett projekt om konstnärshemmet Tuvatorp i Ludvika, en relativt okänd "Carl Larsson-gård" som förtjänar att lyftas fram. Båda filmerna har fått arbetsstöd från Film i Dalarna.
Vilka filmskapare eller filmer inspirerar dig mest?
– Jag har många favoriter, men de som inspirerat mig mest är Arne Mattsson, Stanley Kubrick, Mario Bava, Dario Argento, Lucio Fulci, Alfred Hitchcock, Brian De Palma, Ingmar Bergman, Roman Polanski, David Cronenberg, Lamberto Bava och Umberto Lenzi, för att nämna några.
Vi på Film i Dalarna önskar Johannes lycka till med framtida projekt!