När dokumentärfilmen Once You Shall Be One Of Those Who Lived Long Ago av Alexander Ryneus och Per Bifrost, hade premiär på Edinburgh International Film Festival blev det fyra fullsatta visningar och filmen fick fantastiska recensioner i internationell press.
I Screen Daily beskrivs filmen som:
“Shows an immense empathy with the town and its people”
“Bittersweet portrait of a declining Swedish mining town”
Och i The Hollywood Reporter lyfts filmen fram som en av festivalens mest minnesvärda dokumentärer.
"In a small mining town in the north of Sweden, we witness a melancholic, humorous, and sometimes absurd last epoch of a place.”
Bakom filmen står regissörerna Alexander Ryneus och Per Bifrost, båda med rötter i Dalarna, som under lång tid har följt Malmbergets förvandling från levande gruvsamhälle till spökstad. Med närhet, värme och tålamod har de fångat de sista invånarnas berättelser och platsens storslagna men ödesmättade landskap.
Vi på Film i Dalarna är stolta samproducenter till filmen och gläds åt att våra filmskapare får den internationella uppmärksamhet de förtjänar.
Tidigare framgångar
Både Alexander Ryneus och Per Bifrost har tidigare rönt framgångar med dokumentärfilmer som Stekenjokk och äggvaktarna samt Händelser i Ydre. Dessa produktioner har etablerat dem som starka dokumentära berättarröster, och det är glädjande att se hur deras arbete nu får internationell lyskraft.
Ett poetiskt öga för samtidens berättelser
Redan med tidigare filmer som Stekenjokk och Händelser i Ydre fick Alexander Rynéus och Per Bifrost uppmärksamhet för sitt poetiska berättande. Deras filmer kännetecknas av långsamma, eftertänksamma bilder där tid och miljö får ta plats och där människors berättelser vävs samman med större skeenden i samhället. Kritiker har återkommande framhållit deras känsla för det lyriska i vardagen, och förmågan att spegla samtida fenomen genom lokala perspektiv.
Egna projekt och nya satsningar
På Dokumentärfilmskonferensen i Halland i maj deltog Per Bifrost som Film i Dalarnas representant. Han höll en uppskattad programpunkt där han visade klipp ur sitt kommande projekt Till det förgångna och delade tankar om det personliga berättandet.
Konferensen arrangerades i samarbete mellan Filmutveckling i Region Halland, Film i Värmland och FilmCloud/Kulturakademin, och samlade dokumentärfilmare från hela landet.
Samtidigt arbetar Alexander Rynéus med en längre dokumentär om sina föräldrar, ett projekt som har följt dem i snart 20 år, samt med en fiktionsfilm och en essäfilm. Nyligen hade han dessutom en fullsatt visning i Ludvika med sin egen dokumentär Glitterfabriken.
Utöver sina individuella projekt fortsätter Per och Alexander med två långfilmsdokumentärer tillsammans där den ena tar upp den kristna tron i Sverige idag och den andra handlar om sökandet efter annat intelligent liv i universum. Två skilda ämnen men som båda ändå handlar om människans längtan, förundran och existentiella frågor mitt i den pågående vardagen. De arbetar även med utvecklingen av en fiktionsfilm och en kortare dokumentärfilm tillsammans.
Vi frågade Alexander och Per om deras intryck från Edinburgh och arbetet med filmen:
Vad var er starkaste upplevelse från Edinburgh International Film Festival? Världspremiären var otroligt fin, salongen var fylld och stämningen var sådär intensiv att man kunde känna den. Men det var också mindre ögonblick som när en äldre kvinna kom fram till oss efter visningen och bad oss hälsa till de medverkade att hon skulle bära med sig deras sätt att hantera sorg och motstånd in i sitt eget liv. Sedan såklart att vara den enda dokumentären i huvudtävlan i sällskap med nio andra fiktionsfilmer kändes som en ära.
Vad väntar er härnäst?
Nu ska filmen ha sin svenska premiär på Nordisk Panorama den 20:e september där den är nominerad till bästa nordiska dokumentär. Sedan väntar fler festivaler och parallellt arbetar vidare med våra andra projekt. Så vårt utforskande av vad det handlar om att leva det här livet på jorden (och utanför) fortsätter genom filmens blick.
Hur har responsen på festivalen påverkat er syn på filmen och ert arbete framåt?
Det är svårt att säga farväl till Malmberget som plats även för oss, då den varit nära våra hjärtan ända sedan vi började göra dokumentärfilm 2010. Det har funnits ett vemod när vi nu visar filmen för en publik, att den också lämnar oss på något sätt. Det som kändes tydligt när vi visade filmen i Edinburgh var att filmen utspelar sig på två nivåer, den stora samhällsomvandlingen och de små ögonblicken och de individuella karaktärernas relation till sorg och förändring. Vi känner oss stärkta i det vi har velat berätta om efter premiären.
Vad hoppas ni att publiken, både i Sverige och internationellt, tar med sig från filmen?
Vi vill lyfta Malmbergets situation och fokusera på de känslor som uppstår i slutet av en samhällsomvandling, när konflikten på något sätt har lagt sig och det som utspelar sig då. Det är viktigt att prata om känslorna i relation till stora förändringar och hur det då också kan dyka upp andra sorger och personliga berättelser. Vi hoppas att publiken tar med sig dessa karaktär i deras hjärtan och att den väcker frågor om vad vi gör med vår tid på jorden och de platser vi befolkar. För oss är det viktigt att man också får med sig en stark filmisk upplevelse.
Vilken var den största utmaningen under arbetet med filmen och hur övervann ni den?
Det har varit många utmaningar i relation till att vi har filmat mycket på känsla under lång tid och försök fånga olika tillstånd. Det är långsamma processer som vi älskar men som också är tålamodskrävande. Men en väldigt konkret händelse var att vår producent Jonas Selberg Augustsén plötsligt gick bort sommaren 2024 precis innan vi skulle gå in i klippningen av filmen. Det var en stor sorg att komma över men vi valde att möta det med att göra klart filmen i Jonas ära och i nära samarbete med vår andra producent Andreas Emanuelsson på Iris Film. Eftersom filmen handlar så pass mycket om olika typer av sorgearbeten och förändring kunde vi använda våra egna känslor av det in i klippningen. Vi hade också med oss Jonas mod i att våga lita på sin egen intuition in i klippningen och vi citerade ofta honom i våra samtal med varandra kring filmen.
Varför är Malmbergets berättelse viktig att berätta just nu?
Den är väldigt viktig att berätta just nu. Vi ser stora samhällsomvandlingar överallt och inte minst efter senaste beslutet i Kiruna. Vi upplever att Malmberget hela tiden hamnar i skuggan av Kiruna när de pratas om de stora samhällsomvandlingarna. Malmberget har på något märkligt sätt blivit det där lillasyskonet som ingen pratar om. När vi följde rapporteringen kring flytten av Kyrkan i Kiruna och det dramatiska besked som kom några dagar senare om hur 6000 fler personer behöver flytta fick vi en klump i magen. Många från Malmberget hörde av sig till oss och pratade om att det inte finns utrymme för att prata om känslorna som dyker upp i en sådan här situation. Vår film följer Malmbergets sista kapitel som vi tycker att människor ska få ta del av och att de här människornas liv är viktiga att berätta om.
Vi önskar Alexander och Per stort lycka till på Nordisk Panorama i helgen där filmen är nominerad till Bästa nordiska dokumentär och vi ser fram emot att följa deras fortsatta resa!