En film som utspelar sig i Damascus, den enda staden i Syrien där vardagssysslorna är i gång. Landet har varit i krig i över 3 år. Mat har blivit dyrare och vård har blivit svårare. Efter ett flertal besök till Syrien under de senaste tre åren har jag vittnat om hur landet utvecklats bakåt. Jag har besökt olika städer och upplevt den svåra situationen men jag har också upplevt hur huvudstaden Damascus sticker ut resten av städerna. Det är en stad där invånarna vill leva. En stad där invånarna försöker hantera sitt mest basala behov samtidigt tänka positivt. En stad där invånarna har hopp.

Fotbolls VM har alltid varit en stor höjdpunkt i Syrien. Hushåll hänger ut flaggor på de lag de hejar på ute i balkongerna. Restauranger och cafeterior är fullpackade, alla samlade för att heja på sitt favorit lag. VM är mer än bara fotboll för syriska folket. Det är ett tillfälle för familj, vänner och släkt att samlas och ha kul. Detta året blir första året som VM inträffar under krig.

Filmen visar invånarnas VM firande trots landets konflikt. Hur VM blir en undanflykt från politik och sorg så man istället kan njuta av något så enkelt som en fotbollsmatch. Syftet är att spegla invånarnas styrka, sammanhållning och positiva inställning genom deras engagemang för fotboll. Filmen tar inga politiska ställningar utan håller en objektivitet. Här är endast människan och vardagslivet i fokus.

Filmen har ingen huvudperson utan flera sociala aktörer kommer vara inblandade och ge sin åsikt om hur VM firas, varför det firas och känslan att fira det under krig. En kontrast mellan glädje och sorg, vi hör hur alla jublar när det blir mål samtidigt hör vi en bomb falla långt ifrån.