En mur är täckt av affischer med propaganda emot sång. T.ex. "Låt staten tysta mun", "Ton och takt, Nej Tack!" och "Munnen har du fått för du ska tjalla". Bästa vännerna Alva och Ida, 15 år, vågar på grund av en lätt berusning och ensamhet i natten vara upproriska och olagligt sjunga. De blir upptäckta av en nattpatrull bestående av blodtörstiga antisång-aktivister. Alva och Ida försöker fly men blir fångade. I väntan på att polisen ska komma och gripa Ida och Alva försöker bästa vännerna trösta varandra genom att övertyga sig om att de inte gjort fel utan att det är världen det är fel på. De börjar återberätta natten och vinklar den till deras utopi. Affischer har texterna ”Takt och ton, KANON!” och ”Stadsministern håller i allsång”. Ida och Alva behöver inte sjunga i smyg utan vågar sjunga mitt på dagen. Ledaren i nattpatrullen ber om att få lägga en stämma och patrullen blir till bakgrundsdansare. I utopin sjunger och dansar alla tillsammans och hyllar sången. Ensemblen blir belysta av pampigt scenljus. I verkligheten blir Ida och Alva belysta av strålkastarna från polisbilen. Alva och Ida blir insatta i polisbilen samtidigt som de ivrigt sjunger finalsången. Precis när de ska ta sista tonen smälls bildörren igen och sluttonen hörs svagt.