Året är 2024. Vi följer Uma (40) på en shoppingrunda i burka. Hon går flera vändor och bunkrar upp mat från olika affärer. På apoteket köper hon onormalt stora mängder hygienartiklar med kontanter. Vi är ständigt med Uma i hennes oro när hon ser sig om över axeln. Vi upptäcker hemma när hon tar av sig att Uma är gravid, blond och ser svensk ut. Hon får på kvällen ett sms som får henne att stelna av skräck. Hon cyklar därefter till västerbron och slänger sin telefon och dator ner i vattnet. Nästa dag dyker mannen upp utanför hennes lägenhet. Uma upptäcker honom innan han ser henne och lyckas fly med hjälp av burkan och en rullväska. Vi följer Uma's resa i ett näst intill kontantlöst samhälle då hon tar sig ut på landet med taxi. Uma tar själv ut sitt ship och kastar det i en fors innan hon tar sig hem till modern där vi ska få indicier på att Uma kanske är sjuk i paranoia. Uma fortsätter sin flykt till en sommarstuga där hon bryter sig in och gör sig hemmastadd. Hon föder sitt barn i ensamhet samtidig ser vi mannen leta efter henne på platsen hon kastat sitt chip.

Min vision är att vi som publik konstant ska försöka lokalisera oss och vilja veta om kvinnan är paranoid eller om det händer på riktigt samtidigt som vi är med henne i hennes rädsla. Kommer jobba mycket med spänningsbyggande. Det ska finnas ett förhöjt tillstånd av en inre värld som inger hopp om att hon ska hitta en plats där hon är fri med sitt barn. Att det finns en lycklig utgång. Jag vill ingjuta en känsla av i publiken att lita på sin egen förmåga.