Jonna är 9 år och bor med sin mamma Felicia (28). Det är jullov och mamman ska åka på kärlekssemester med sin nya pojkvän. Under dessa dagar måste Jonna bo hos sin pappa Robin (39) som har bipolar sjukdom med perioder av mani eller depression. Jonna är glad och förväntansfull, det är inte ofta hon får vara hos sin pappa. Mamman säger att han mår bra nu, att pappan har en bra period.

När Jonna kommer till pappan har han dukat bordet med en massa tårtor i olika storlekar, färger och former. Köket är fullt av ballonger som svävar uppe i taket. Pappan blåser en fanfar i en trumpet och hojtar: – KALAS, MIN LILLA PRINSESSA!!!

Jonna och hennes pappa förbereder julen men ganska snart förstår Jonna att det inte bara kommer att bli kalaskul. Pappans idéer och galna upptåg blir allt värre och hans psykotiska tillstånd leder slutligen till att han en dag inte längre vet vem Jonna är. Pappan är aggressiv och barrikaderar dem i lägenheten. Jonna lyckas ta sig ut och ringer 112.

Ambulanspersonalen bär in pappan i ambulansen, de slår igen dörrarna och åker iväg i hög fart. Jonna står ensam kvar och följer de röda baklysena med blicken.

Mamman avbryter sin semester och kommer hem. Sluta tjata, fräser hon, när Jonna gång på gång säger att hon vill hälsa på sin pappa på sjukhuset. Till slut följer mamman med Jonna till sjukhuset. På vägen köper Jonna en ballong och en prinsessbakelse. Mamman vill inte gå med in till pappan, hon väntar i utanför. Jonna står åter själv inför sin sjuka pappa och är tvungen att hantera situationen helt på egen hand.

Ensam i ett rum ligger pappan, han ser på Jonna med ledsna ögon, hon räcker fram ballongen och säger: – Kalaspappa, jag är här nu…