Vi öppnar på ett ödsligt landskap. Texten 17 Juli 3023 visas över skärmen. Klipp till en gammal radio som står och går, en radioröst pratar över montaget, han låter oss veta att en värmebölja härjar över landet. Åkrar och varma asfalterade vägar klär bilden. Grässtråna vajar i den svaga vinden, hettan får luften att dallra över den heta asfalten. Ett gammalt vrak av någon sort står inväxt i gräs.

Vi klipper hårt in på en gräsklippare, bladen skär av gräset häftigt, kontrast till det innan stillsamma och öde lanskapet. Vi möter EN UNG KVINNA på hennes gård. Hon kämpar för att få bukt med gräset och är märkbart påverkad av värmen. Hon upphör att klippa och går in för att dricka vatten. Hon kommer in i vardagsrummet där radion står och skruvar ned volymen.

Hon byter om och gör sig redo för att åka iväg och svalka sig i sjön. Svetten dryper och smutsen sitter ingrodd i porerna.

Hon cyklar genom ett par åkrar, det är väldigt tyst. Inget liv syns till och hettan fortsätter trycka. Framme hoppar hon av och tar av sig kläderna. Känslan i luften går inte att sätta fingret på, den är nästintill obehaglig. Hennes kropp bryter den svarta vattenytan. Vi ser henne ovanifrån ligga mitt i den svarta lilla sjön, ensam, omsluten av vattnet. Vi ligger kvar lite för länge här bygger upp till känslan att något är påväg att hända.

Vi klipper hårt in på hennes fötter som trampar på cykeln, hon är påväg hem igen. Något är annorlunda nu, skenet på himlen är varmare, mörkare. För mörkt för tidpunkten på dagen. Det finns en spänning i luften. Hon känner detta, ser sig omkring.

Väl hemma har hon bytt om och ordnat mat, en burk Heinz vita bönor ligger i en djup talltik. Skeden skär i tomatsåsen och hon för den till munnen. Radiorösten hörs i bakgrunden. Han säger något som får henne att lyssna. Broar har gått sönder och städer är nedsläckta. Plötsligt slocknar lamporna, vattnet i glaset börjar vibrera. Paniken växer. Radiorösten börjar hacka och radion lägger av. Hon reser sig och slår på den för att få igång den igen. Det funkar inte.

Hon springer ut ur huset och ut på åkern, den tidigare antydan till katastrof är nu ett faktum och paniken är fullskalig. Det stormar, åskar och Hon står på åkern och möter vad hon förstår är slutet. I hennes ögon speglas meteoren som är påväg ned mot jorden. Paniken har brutit ut och en inzoomande bild får oss att förstå att slutet är här.

Hårt klipp till, hon vaknar upp mitt i natten, svetten pryder pannan och andan är häftig. Hon sätter sig upp i sängen och ser sig omkring, hon har drömt en mardröm. Hon stiger upp ur sängen för att börja dagen. Vi går in till exakt samma bild som i början av filmen och datumet 17 Juli 3023 kommer åter upp på skärmen. Vi förstår att hon lever om sin domedag om och om igen, hon har fastnat i en loop skapat av meteoren.