Åsa Båve
Inte visste jag att det var livet

Synopsis

När min gymnasievän Elin gick bort i leukemi vid tjugoett års ålder var det första gången jag förlorade någon nära. Jag hade precis gått ut en filmskola och flyttat till Göteborg tillsammans med min första kärlek. Jag letade efter svar på den kris jag stod inför. Filmen tar sin utgångspunkt i de frågor som väcktes i mig i samband med Elins bortgång. Genom min farmor Britt utforskar jag hur vi bearbetar förluster. Är det någon skillnad i att förlora en vän som ung eller som gammal? Hur delar man en förlust? I ett samtal mellan två generationer gör jag upp med mitt första möte med dödligheten och vuxenlivet. Vi träder in i farmors vardag med rutiner förfinade av åldern, där tiden styrs av slagen på farfarsklockan. Farmors tunga andning hindrar henne ständigt i vardagen. Jag försöker fråga henne om hur hon ser på sin egen död men till en början pratar vi mest om novembervädret. Farmor läser sin favoritdikt för mig och jag frågar henne vad hon hade...

När min gymnasievän Elin gick bort i leukemi vid tjugoett års ålder var det första gången jag förlorade någon nära. Jag hade precis gått ut en filmskola och flyttat till Göteborg tillsammans med min första kärlek. Jag letade efter svar på den kris jag stod inför. Filmen tar sin utgångspunkt i de frågor som väcktes i mig i samband med Elins bortgång. Genom min farmor Britt utforskar jag hur vi bearbetar förluster. Är det någon skillnad i att förlora en vän som ung eller som gammal? Hur delar man en förlust? I ett samtal mellan två generationer gör jag upp med mitt första möte med dödligheten och vuxenlivet.

Vi träder in i farmors vardag med rutiner förfinade av åldern, där tiden styrs av slagen på farfarsklockan. Farmors tunga andning hindrar henne ständigt i vardagen. Jag försöker fråga henne om hur hon ser på sin egen död men till en början pratar vi mest om novembervädret. Farmor läser sin favoritdikt för mig och jag frågar henne vad hon hade för drömmar när hon var ung.

Jag och farmor reser ut till släktgården i Ornäs. Gården där farmor varit matriarken i femtio år men nu tvingas se på när jag och min faster Ingrid tar över allt mer. Hon kämpar med att släppa taget om gamla ansvar och alla förändringar som sker på gården. Samtidigt fördjupas min och farmors relation genom våra samtal. Under 2014 dör och flyttar åtta av hennes vänner. När den äldsta vännen Grete och systern Stina båda går bort i cancer förändras något hos farmor och i vår relation. Farmor frågar mig om hur jag har bearbetat Elins bortgång och säger att hon själv måste stänga av sorgen för att orka fortsätta leva.

Filmen pendlar mellan mina tankar om Elin och bortgången och stilla scener som synliggör farmors åldrande. Min voice och samtalen med farmor löper som en röd tråd genom filmen och bildsätts med handhållna bilder som betraktar den dalska naturen runt vår släktgård.

När vi sitter och lyssnar på koltrasten i trädgården och tittar på Ingrid som skrapar brädor så frågar jag farmor hur hon känner inför förändringarna på gården. “Det känns väldigt vemodigt, det klart”, säger hon. “Men det är bara att acceptera. Vad ska man annars göra?”

Läs hela synopsis Dölj hela synopsis

Bilder & Filmer

Projektinformation

#PR-00755

Projektmedlemmar

Medverkande