Dalarna, 1860: Djupt inne i Älvdalens mörka skogar lever en flicka, femton vintrar gammal, helt ensam. Hon är den sista av sitt slag, ett hemligt folk som nu har dött ut. Hennes liv är en kamp för överlevnad genom jakt och fiske och någon enstaka räd nere i bygden. Men hon skyr människor då hon har lärt sig att de är farliga för sådana som hon. För till skillnad från människorna, har flickan en svans.

Hennes ensamma tillvaro bryts plötsligt då hon räddar livet på en ung prästlärling, Benjamin, som råkar ut för en olycka med sin häst på hemväg genom skogen. Det korta mötet väcker en förälskelse i flickan, känslor som är okända för henne. Hon döljer sin svans under en gammal kjol hon hittat och följer i hemlighet efter ynglingen till fädernegården där han bor. Från skogsbrynet skymtar hon livet på gården, och ju mer hon ser av dess invånare desto större blir hennes längtan att få ta del av deras gemenskap, att få vara en av dem. Och att få lära känna Benjamin bättre.

På gården har händelsen väckt rykten till liv om troll och skogsrån, rykten som Benjamin bestämt avfärdar trots att han endast har svaga minnesbilder av sin mystiska räddare och undrar vem hon var. Gåtan tycks få sin lösning då flickan blir tillfångatagen när hon stjäl ägg ur hönshuset. Benjamin känner genast igen henne. Då det snart står klart att hon är ett vildmarksbarn utan varken familj eller hem, övertalar han sina föräldrar att det är deras kristna plikt att ta hand om henne. Hon har inget namn, kan knappt tala, men förstår det mesta som sägs till henne. Då hon visar sig ha en enastående hand med djur får hon stanna på gården som ladugårdspiga, och de döper henne till Maja.

För Maja öppnar sig nu en helt ny värld som både förundrar och förvirrar henne. Människornas seder och bruk är stundtals svåra att förstå. Varför är ägande av mark och silver så viktigt för dem? Och hur kan de predika människors lika värde men behandla vissa sämre än en ledarvarg gör med den lägste i sin flock? Hon upptäcker hur det värmer att skratta tillsammans med andra, men också att elaka ord kan stinga mer än ett fysiskt slag. Och varför känns

det så underbart när Benjamin ler mot henne, men gör så ont när hon ser honom kyssa sin fästmö Lovisa? Värst blir det när gammelfarmor berättar sina trolska historier framför brasan om kvällarna. Maja vet att hon inte har några övernaturliga krafter, men eftersom alla mörka varelser i sagorna har svans håller hon sin egen noga uppbunden under kjolen. Samtidigt gnager rädslan inom henne. Tänk om sagorna har rätt? Tänk om hon är ett troll ändå?

Hur mycket Maja än anstränger sig för att passa in hjälper det inte

när märkliga saker börjar hända på gården; smärre olyckor,

skadegörelse, och ting som går förlorade. Misstankarna faller snart

på henne, främlingen. Var kommer hon egentligen ifrån? Och hur

har hon kunnat överleva alldeles ensam i vildmarken om hon inte

haft hjälp av de övernaturliga? Hon liknar ingen annan i trakten,

varken svedjefinnar eller lappar som annars är trollkunnigt folk. Kan

hon vara en kvarglömd tattarunge? Det skulle förklara hennes tjuvaktighet. Benjamin, som är mer beläst än de andra, vägrar att acceptera alla vidskepliga dumheter och han tar Maja i försvar.

Mellan Benjamin och Maja växer en allt starkare närhet fram, vilket gör Benjamins tolvårige lillebror Ivar svartsjuk. Han vill ha sin storebrors uppmärksamhet för sig själv och liksom många andra skräms han av flickans annorlunda väsen. Benjamin å andra sidan fascineras alltmer av Maja och hennes kunskap om skogen och dess vilda djur. Hennes ohämmade sätt gör att han känner sig fri i hennes sällskap. Innan han vet ordet av har vänskap förbytts till förbjuden attraktion som slutar i en passionerad kyss. Förvirrad av alla starka känslor råkar Maja i ett obetänksamt ögonblick blotta sin svanstipp så att Benjamin ser den. Och hans värld rämnar. Den upplyste unge mannen som inte tror på övernaturliga varelser ställs inför något han inte kan förklara, och i panik reser han från trakten.

Maja lämnas djupt olycklig och desperat om att ställa allt till rätta. Hon kan inte leva med att den ende vän hon någonsin haft är rädd för henne. Samtidigt eskalerar händelserna på gården och utan Benjamins beskydd är hennes dagar räknade. Hon måste få stanna kvar så att hon kan försonas med Benjamin den dag han återvänder. Och hon klarar inte av återvända till sin ensamma tillvaro igen. Om hon bara kunde finna ut vem det är som ligger bakom händelserna så att hon kan bevisa sin oskuld.

Långt borta på norska sidan gränsen, på en värdshuskrog, söker Benjamin dränka minnena av det han upplevt, men räddas från sitt självdestruktiva beteende av en god vän som studerar till läkare. Vännen lyckas till slut få honom att bekänna vad det är som plågar

honom. Benjamin förväntar sig inte att vännen ska tro honom, men den respons han får förvånar honom. Om det Benjamin har sett är sant så måste det finnas en vetenskaplig förklaring. Darwins utvecklingslära har öppnat upp för nya sätt att se på tillvaron och vännen drar sig till minnes att han någon gång läst en teori om att en annan form av mänsklig art skulle ha överlevt till nutid. En teori byggd på historiska vittnesmål men som i brist på bevis bestämt har avfärdats av forskarna. Benjamin blir genast besatt av att finna ut sanningen.

Där hemma är Lovisa den enda som fortfarande visar någon form av barmhärtighet mot Maja, men hon anar också att fästmannens oväntade resa måste ha med Maja att göra och att Maja vet mer än hon säger. Hon börjar därför följa efter Maja som i sin tur har fått aningar om vem hennes plågoande är; Ivar. Maja lyckas ta honom på bar gärning och hennes raseri skämmer Ivar som flyr med Maja

hack i häl. Den vilda jakten slutar inte bättre än att Ivar faller i forsen. Lovisa som blir vittne till händelsen slår larm, men det är Maja som dyker i och räddar pojken. Folket från gården lyckas dra upp dem båda och föräldrarna är lika tacksamma som de är ångerfulla över sitt tidigare misstänksamma beteende. Den hjältemodiga flickan är själv starkt nedkyld och illa däran så de drar av henne de våta kläderna, och varseblir sanningen.

När Benjamin återvänder är hela bygden i uppror. Maja har flytt till skogs. Med facklor i händerna har männen begett sig ut på jakt efter henne. Han måste finna flickan före dem.

Maja flyr för sitt liv från människorna. Hennes värsta mardrömmar har besannats. I vanliga fall skulle hon lätt kunnat undkomma då hon både är snabbare och kan skogen bättre än dem, men i sitt försvagade tillstånd blir enda utvägen att klättra uppför de branta klipporna vid Hykjeberget som männen inte klarar av att bestiga. Istället försöker de skjuta ner henne. Till svar utslungar hon alla förbannelser hon kan minnas från gammelfarmors sagor. De skjuter igen, men Maja undkommer i sista ögonblick och gömmer sig slutligen i en grotta.

Dagar och nätter går, blir till veckor, och ännu har ingen lyckats hitta henne. Även Benjamin är spårlöst försvunnen. En dov misstämning vilar över bygden. Man samlar ihop sig för en ny skallgång. Så länge hon finns därute får ingen ro... Då återvänder plötsligt Benjamin. Han säger sig ha räddat bygden från Maja, då det var han som var ansvarig för att hon kom till gården, genom att ha dödat henne med en silverkula och begravt henne i skogen. Då ingen tror på honom håller han upp sitt bevis. Flickans avhuggna svans.

Senare samma kväll bekänner Benjamin sanningen för Lovisa. Att Maja egentligen är en annan människoart, inte någon att vara rädd för utan något att förundras över. Hur han fann henne gömd i grottan. Hur hon bönade och bad honom att hugga av henne svansen så att människorna skulle tro hon var död och sluta jaga henne. Hur han slutligen lät sig övertalas och utförde den hemska operationen. Han stannade med henne tillräckligt länge för att förvissa sig om att hon överlevde och

var utom fara för infektion. Nu ämnar han fortsätta hjälpa henne i hemlighet. Och Lovisa inser att han älskar den vilda flickan såsom han aldrig älskat henne, så hon löser honom från trolovningen.

I grottan har Maja drabbats av den fulla insikten av vad hon offrat. Hennes svans var en unik del av henne själv. Hur ska hon kunna hålla balansen när hon klättrar utan sin svans? Hur ska hon kunna uttrycka sin ilska om hon inte kan piska med svansen från sida till sida?

Hennes svans som var en leksak för rävungen hon tämjde en sommar,

som hon svepte undan flugorna med i värmen, och torkade tårarna med när sorgen blev för stor.

Benjamin skyndar mot grottan för att berätta för flickan han älskar att hon aldrig kommer behöva vara ensam mer. Men när han anländer är Maja borta och grottan är tom.

Långt bortom skogen, i de vidsträckta fjällen, vandrar Maja iväg för att söka sig ett nytt liv någon annanstans. Kanhända är människorna vänligare där...