PROLOG

Mörkret klär den tysta natten. Skogen står stilla och ståtlig. Plötsligt bryts tystnaden abrupt av ett gällt skrik. Inne i skogen mot ett träd ligger en UNG KVINNA, hon andas häftigt. Vi kommer närmre, svetten droppar i hennes panna, hon är smutsig och utmattad. Hon krystar, försöker hålla inne skriken orsakad av den extrema smärtan. Kampen fortsätter tills allt upphör och blir stilla. Några sekunder går, tills ett barnskrik framträder.

Snabba steg, fortfarande extremt utmattad skyndar hon sig genom bråte och skog. Grenar som slår mot kroppen. Hon håller det lilla knytet hårt i famnen. Hon kommer ut på ängen vid skogsbrynet, ser sig omkring, omtöcknad försöker hon lokalisera sig. Hon skymtar något några hundra meter bort, en rörelse.

I en grästuva i GETHAGEN lägger hon ned barnet som nu lugnat sig, hon lindar skyndsamt om det i tygstycket hon burit det i. Hon stannar upp och ser för första gången, med motstånd i blicken ned på barnet. En tår tränger sig motvilligt fram, hon går i tusen bitar när hon reser sig upp och lämnar knytet bakom sig, hon försvinner utom synhåll. Barnet sprattlar lite lätt där det ligger, utelämnad åt sitt öde.

CUT TO BLACK

TITELSEKVENS: HÅRGA

Hälsingland, norra Sverige, 1700-tal.

Vi öppnar på ett montage av Hälsinglands landskap i gryning. Dimman ligger tät över ängar och skog. En stilla gård i morgondagg. En skör, enslig vaggvisa i a capella spelas över bilderna. Ett par fötter i gräset bryter stillheten, en flickgestalt smyger ned för gården. Hon duckar och tar sig emellan två ståltrådar och fortsätter in i hagen, hon sätter sig ned vid en av getterna. Närbild på LOVA (15), filmens protagonist. Hon klappar varsamt dess päls, känner värmen från geten som tuggar lugnt på sitt gräs. Vi är i hennes fristad.

Några timmar senare inne i huset, Lova, ANDERS (47), INGRID (42) och lillebror OLOF (10) sitter kring köksbordet och ber en bordsbön. Vi etablerar tidigt en stark gudstro. Alla blundar medan Anders säger de väl utvalda orden. Kameran visar bilder av virkade tavlor med gudsord, kors och kristna målningar runtom i huset. En känsla av obehag och dysfunktionell dynamik etableras tidigt och sätter ton för resten av filmen. Lova öppnar ögonen lite försiktigt och observerar sin familj under lugg. Orden hon hört så många gånger tidigare verkar ha fått en ny mening. Hon vill tro dem, men något skaver. En undran.

Lova tvättar av sig i badtunnan, klär på sig den långa klänningen. Ingrid står framför spegeln och sätter omsorgsfullt upp håret på Lova. Lova granskar sig själv, hon ser in i spegelbilden, vandrar med blicken till brösten och ned mot höfterna. Ingrid märker sin dotters blick. Något hon länge befarat har börjat ta uttryck. En oro sprider sig i hennes ansikte.

Familjen besöker byns kyrka för gudstjänst. Lova är ofokuserad. Efteråt utanför kyrkan får hon syn på en pojke, plötsligt möter han hennes blick. Hon tittar snabbt bort, men kan inte låta bli att titta igen. Anders märker dem och puttar till henne. Han slår ned blicken i marken och fortsätter gå.

Lova förför pojken i stallet. Hon sitter naken bredvid honom i höet, studerar honom grundligt uppifrån och ned, vi stannar på Lova medan hon ser ned på hans kön. Hon tar för sig av honom, något tidigare okänt i hennes blick, en lust och en frihet. Något ängslig följer han hennes rörelser när hon smeker och tar för sig. Nära bilder på hud och rörelser, vi är med Lova i hennes upplevelse. Utanför står geten och tuggar lugnt på sitt hö.

Dagen efter. Från gethagen ser Lova en man komma upp mot gården, hon känner igen honom från kyrkan, det är pojkens pappa. Inne i huset förklarar han för föräldrarna hur hon syndat och förfört deras pojk som anklagar Lova. Lova som smugit sig in i huset och hört vad han sagt. Hon blir som straffad av Anders som förbjuder henne att lämna huset. Ingrid sitter i kläm mellan sin kärlek och rädsla för Lova. Lova upplever orättvisa.

Ingrid och Anders uttrycker sin oro till varandra i köket. Vi får nu veta att det var Ingrid som hittade barnet i knytet i gethagen, och räddade Lova mot Anders vilja. Anders skuldbelägger Ingrid, han menar att hon skulle låtit henne ligga kvar, låtit henne dö. Hon var skapt i synd och därför lämnad att dö i synd. Men Ingrid valde att blunda och i hans mening, synda. Ingrid försöker förgäves att försvara sin dotter. Flickan bär på ett mörker som sätter familjens tillvaro på spel.

Någon dag senare när Lova uträttar sina sysslor uppe vid huset hör hon ett skrik nedifrån gethagen. Hon skyndar sig ned och ser en av bönderna slå hennes get, samma get vi såg i början av filmen. Hon springer in i hagen och ska just till att slå bonden, men blir i samma stund bortdragen av Anders som sett henne komma springandes. Hon svär åt bonden medan hon blir medsläpad upp till huset och inlåst på rummet. Morgonen efter hittas bonden av en piga, död i stallet. Gården och byn är skakad. Lovas mörker och vrede har börjat ta sig uttryck fysiskt.

Ordet har spridits i byn om den djärva flickan från gården och rykten om en häxa bland dem har uppstått. Föräldrarna skäms över sin synd och börjar hålla sig själva och Lova undan ifrån byn. En exkludering har infunnit sig och Lova får bära skulden. En hjärtskärande skam hos föräldrarna, en ilska i Lova.

Det är logdans i byn. Familjen går dit i ett försök att höra till. De lämnar Lova ensam inlåst i huset. Byborna umgås och dansar till spelmännens musik. Plötsligt hörs en främmande stämma. Spelemännen saktar ned och folket lyssnar till den nya stämman. En ensam speleman kliver in från mörkret. Han spelar en melodi så vacker att folket stannar upp, hänförda börjar de att dansa. Tiden går och folket fortsätter att dansa, benen går och de kan inte sluta. De har intagit ett transliknande tillstånd.

Lova som under tiden lyckats smugit sig ut ur huset kommer fram till logen och ser igenom springorna på det som försiggår. Hon ser sin mamma i folkmassan men känner inte igen henne, hon är förvriden, kroppen ser konstig ut och ansiktet likaså. En annan persons lemmar är vikta åt fel håll och ögonen är okontaktbara. Någonting är väldigt fel. Lova öppnar försiktigt dörren och kliver in på logen. Vi ser henne från andra sidan logen med den dansande massan i förgrunden som symboliserar kaos och uppgörelse.

Spelmannen får syn på Lova. Deras blickar möts. Han ser på henne och spelar än mer intensivt. Folket är trasiga och bortom räddning. Han upphör abrupt, de rasar ned på golvet, förvridna, oigenkännbara och livlösa. Han går förbi Lova ut från logen. Lova ser på de döda människorna som ligger kring hennes fötter. Blicken fastnar tillsist i hennes mammas. Lova sätter sig ned bredvid henne, granskar hennes ansikte. Ögonen möter Lovas, en tår faller ned för kinden. Ett ögonblick av kärlek och förlåtelse dem emellan. Ingrids blick blir helt stilla, Lova stänger försiktigt igen ögonlocken innan hon reser sig.

Hon samlar sig och går mot dörren, ur en av ljusstakarna tar hon ett ljus. Hon lägger ned det bland högen av människor. Hon ser på medan elden tar fart. Hon vänder sig om och går ut ur logen med den brinnande massan bakom sig. Hon går ut ifrån logen och fortsätter i samma riktning som spelmannen.

När hon kommer fram till skogsbrynet stannar hon upp. En ödslig stämma framträder längre in bland träden. En annan än den hon hört på logen tidigare. En skörare och mer entonig. Hon följer ljudet och kommer fram till en liten bäck omringad av träd. Där, på en sten sitter mannen med fiolen i hand. Ryggtavlan är bred och ståtlig, nästan spetsig till formen, djurisk. Hon ler. En känsla av tillhörighet.

Klipp till

Hälsinglands landskap, samma bilder som i början av filmen. Ett montage av Hälsinglands landskap i gryning. Dimman ligger tät över ängar och skog. Gården, stilla. Gethagen gapar tom. Kameran glider över i ett kärvt skogslandskap. På håll skymtar vi en gestalt. Det är Lova. Vi stannar på henne där hon sitter på en sten. Hon ser fridfull ut, mognare nu, mer tillfreds. En rörelse bakom henne och en grov hand läggs på hennes nakna axel. Vi avslutar med en närbild på Lova, sökandet är över, hon har hittat hem igen.