Sommarnatt, fäbodskog, någonstans i norra Dalarna. Natten genomskärs av en kulning.

Dagen efter går en flicka i bärskogen. Hon ser några mogna hjortron och plockar ivrigt kåsan full. Hon tänker ge dem som gåva åt en trästod i skogen, men när hon kommer fram till offerplatsen är något inte som det brukar. Flickan skriker till när hon får se den nakna stammen som är figurens ansikte, tappar hjortronen och rusar hem till fäboden igen.

Ett väsen vid namn Frun har vaknat till liv.

Flickan och tre vuxna lämnar fäboden med packade väskor. De går på en stig tillsammans och verkar söka efter något. Så ser de äntligen henne framför sig, med sina nio svansar och sin ansiktsmask. Det är Frun. Hon har precis uträttat ett ärende någonstans och är på väg tillbaka till den mystiska plats inuti berget som det sägs att hon kommer ifrån.

Fäbodfolket är angelägna att ge henne de gåvor de tagit med. De försöker med mat och dryck och tobak, men det enda hon tar emot är barnkläder. Medan de överlämnar plagg efter plagg - samtliga röda - ställer de sina trevande frågor. De undrar hur det går med de barn hon har hand om, och vi förstår att det är barn som dött innan de fått något namn. Kanske är de sådana som vi kallar missfall, kanske det vi kallar abort? Flickan vill ge barnen sin röda mössa. Frun vägrar ta emot den, men talar till henne varmt och kärleksfullt - inte som till de andra - och vi får en känsla av att hon gärna skulle ha flickan som sin. En av kvinnorna har särskilt svårt att ställa sin fråga. När hon äntligen lyckas, och fått sitt svar, låter de Frun gå.

Det är sommarkväll någonstans i norra dalarna. En flicka plockar ihop de hjortron hon tappat. Hon sätter de vid fötterna på en trästod som har fått tillbaka sitt ansikte: masken som frun bar.