Jens har en grav kräkfobi som sedan 15 år tillbaka har tvingat bort honom från samhället och nära relationer. Han har valt bort barn och förhållande i utbyte mot en trygghet att inte bli smittad av vinterkräksjukan eller dylikt. Ända sen hans senaste förhållande tog slut på grund av hans fobi har han spenderat sitt liv på kammaren där han skriver halvt framgångsrika teatermanus.

Nu har Jens blivit diagnostiserad med cancer. En relativt god prognos men den kräver cellgiftsbehandling, som Jens vet framkallar kräkningar. För att överleva så måste han våga gå igenom behandlingen och kräkas mycket. För att ens närma sig tanken på att klara av det så vänder sig Jens till sina egna hobbypsykolog-kunskaper om KBT. Han behöver exponeras för det han är rädd för.

Han bestämmer sig för att återskapa den senaste gången han spydde. Då var han 25 och hade en flickvän. Det var efter den gången både hon och han insåg att hans fobi inte passar i en tvåsamhet. Han gör detta genom att faktiskt sätta upp en pjäs på en teater där vi får följa vad som hände steg för steg. Själva förloppet följer Elisabeth Kübler-Ross fem steg som en döende person går igenom. Förnekelse när illamåendet smyger sig på, ilska när han inser att det är på riktigt, förhandling när spyan är väldigt nära, depression av att det här ens kan hända honom och slutligen en acceptans när det inte längre går att hålla spyan tillbaka. Allt medan hans dåvarande flickvän hjälplöst ser på och skräms av hans irrationella beteende.

Filmen pendlar fram och tillbaka mellan Jens bakom kulisserna när han instruerar skådespelarna och när skådespelarna agerar ut scenerna i pjäsen. Filmen är uppdelat i de fem akterna förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans (även scenerna bakom kulisserna). I scenerna bakom kulisserna får vi genom dialog reda på Jens historia och psykologiska process. Vi får även se Jens spyfobi/bacillskräck genom hans ögon när han lägger märke till hur skådespelarna äter, tar på mat eller hostar. Han förfasas av deras inställning när de förklarar att de inte alls är rädd för att kräkas, Jens huvudrollsinnehavare kan till och med kräkas på beställning, vilket han vill använda på scenen för autenticitet. Jens får svindel av detta.

I filmen manifesterar sig Jens rädsla även i form av ett kräkmonster (tänk Chewbacca fast med kräks istället för päls, eller Pizza da Hut från Spaceballs). Kräkmonstret försöker övertala Jens om att han bara är till för hans eget bästa att spy och att han bara vill hjälpa honom ta sig igenom behandlingen så att han får leva. Men Jens äcklas så mycket av Kräkmonstret att effekten bara blir den rakt motsatta. Kräkmonstret dyker oftast upp när Jens påminns om smitta eller när han är ensam någonstans, till exempel på toaletten.

Även fast Jens är mitt i repetitionerna för hans pjäs har han som plan B en flygbiljett som kan ta honom bort från Sverige och bort från cancern in i en förnekelse där han kan leva ut sina sista dagar och låta cancern ta honom. Jens måste välja mellan att möta sin värsta rädsla i livet eller att dö.