Ellen Sundberg är en ung tjej som bor med sina föräldrar i Bjärme, en by med 70 invånare, i Jämtland. Hon skriver egna låtar, spelar gitarr, piano och ibland även munspel.

I samband med att country-artisten Doug Seegers kommer till Sverige för att ge sig ut på turné får Ellen och hennes band möjligheten att åka med och spela en hel sommar. Turnén lockar stor publik vilket leder till att fler får upp ögonen även för Ellen Sundbergs musik. En tid går och Ellen får skivkontrakt hos bolagsjätten BMG.

Ellen och hennes band som hon spelat med sedan barnsben åker till New York för att spela in en platta där artister från "The Band" och "Television" gästspelar. Det blir en stundtals känslomässig inspelning, särskilt för Robin som är väldigt nära vän med Ellen och bassist i bandet.

Men ganska snart börjar bolagsfolk lägga sig i hennes stil och hur Ellens musik borde göras.

Ellen släpper i samma veva en låt som heter ”Vägen är lång” som spelas flitigt på P3.

Ellen blir intervjuad i samband med låt-släppet och säger:

"Vägen är lång är en berättelse om de senaste två åren. Mycket har hänt mig inom musiken och jag behövde skriva den här låten för att få lite ordning i huvudet".

Ellen känner inte igen sin egen musik och väljer att bryta allt samarbete med BMG och flyttar hem till Jämtland. Efter en längre paus börjar Ellen tolka Kjell Höglunds klassiker "Häxprocess" och "Man vänjer sig" lite på skoj, vilket lite oanat leder till att konsertlokalerna fylls igen.

Några år går och Ellen spelar in en platta där hon tolkar Bodil Malmstens dikter, som också hon är från den lilla byn Bjärme. Skivan blir väldigt omskriven och hyllad av kritiker och blir grammis-nominerad. Ellen har hittat tillbaka till musiken och glädjen igen.