Magda Gad rapporterar från hela världen. Just nu befinner hon sig i Irak där hon följer irakiska

armén. I skrivande stund följer hon offensiven mot Mosul – det hittills största och viktigaste

slaget mot IS. Magda har tillbringat snart tre månader i Irak där henne livvakt filmar henne

nästan dagligen. Genom det materialet får vi sällsynta inblickar i kriget och i hennes arbete.

Genom Magda tar vi oss till platser dit vi annars inte är välkomna – i och utanför Sverige – alltid

långt ifrån Rapport och Aktuellt.

Jag har fått en unik chans att följa Magda hela vägen från ett uppdrag, in till terapirummet och

genom samtal med hennes mamma Agneta, för att slutligen försöka förstå hur de

erfarenheterna hanteras i vardagslivet. I den här filmen vill jag undersöka en människas

drivkrafter, vilka val hon gör och varför hon gör dem. När andra människor flyr krig och elände

för att söka trygghet gör Magda precis tvärtom. Varför då?

Under en reportageresa i Honduras följde Magda med en likbil som plockade upp avrättade

och torterade människor, flertalet barn, alla offer för det ständigt pågående knarkkriget. Ett

uppdrag som resulterade i att hon diagnostiserades med posttraumatiskt stressyndrom. Magda

har fortfarande inte lyckats avsluta det reportaget men kommer att återvända.

När Magda rapporterade från Liberia under ebolautbrottet ställdes hon inför ett av sitt livs

viktigaste val: att vara lojal journalistiken eller sina personliga principer. Hon mötte ett

föräldralöst barn, Gloria, som frågade om Magda kunde bli hennes mamma. Magda valde att

adoptera Gloria, inte rättsligt men mentalt. Gloria håller nu på att bli blind efter att ha haft ebola.

Vi följer med till Liberia som på ett sätt blivit Magdas andra hem.

Magda vill ge en röst till dem som sällan hörs; en hiv-smittad, en prostituerad, en sexköpare, en

missbrukare, en som lever i krig. Eller en som är känd och älskad av alla – men missförstådd.

Men när arbetsdagen är slut. Vem förstår Magda?

Många korrespondenter bär på fundamentalt traumatiska upplevelser. De levererar och vi

konsumerar. När jobbresan är över är det alltid svårt för Magda att komma hem till ett samhälle

där ingen människa förstår vad hon varit med om. Hon kämpar för att hitta en balans mellan

privat och jobb men har börjat tycka det är lättare att befinna sig där än här.

Filmen har en stor angelägenhetsgrad både i Sverige och internationellt. Den beskriver också

nya spelregler inom journalistiken. Magda är kontroversiell när hon rapporterar – ofta hjälper

hon utsatta människor som hon möter. Hon startar facebookgrupper och samlar in pengar och

bland tänker jag att Magda Gad blivit som en egen liten rörelse. För det blir hon både ifrågasatt

och hyllad.

Målet är inte att göra ett hyllningsporträtt om en framgångsrik journalist utan snarare att berätta

en nyanserad historia om en komplex person som ständigt söker kickar och utsätter sig för stora

risker. Varför är Magda beredd att offra livet för en historia?