Som Regissör. Jag har alltid en vision om hur jag vill att en scen ska vara, men jag är aldrig bestämd innan jag sett skådespelarens förslag. Jag vill att regin ska vara levande och att vi tillsammans ska jobba med scenen, karaktärerna, såklart utifrån min tanke. Jag lämnar alltid utrymme för att kollaborera, men jag ger mig inte förens jag är nöjd. Jag jobbar med tillit och är mån om att mina skådespelare ska lita på mig, jag vill kunna testa olika idéer och då vet jag att jag får 100% bättre resultat med en skådespelare som känner sig trygg med mig! Jag är väldigt tydlig när jag regisserar att jag inte tänker ge mig förens jag har den tagningen jag vill ha, jag skulle aldrig släppa en scen innan. Alla dåliga prestationer kommer i slutändan spegla mitt verk, “I wont let you fuck up my Movie”. Som Manusförfattare. Min estetik när jag skriver är alltid att jag söker efter poesin mellan raderna. Jag vill alltid att mina dialoger ska kännas naturliga och viktiga, jag vill dra in dig och få dig intresserad av berättelsen jag vill berätta. Det är inte vad karaktärerna säger som är de viktiga, de är vad de egentligen menar. Subtilt utan att skriva dig på näsan. De finns inte onda eller goda karaktärer, bara karaktärer med olika motiv. Jag ger min berättelse och mina karaktärer liv genom att låta dem vara människor. Jag låter dem tala till punkt, jag låter dem ljuga, jag låter dem känna. Publiken ska alltid ligga före, de ska veta helheten, med de ska inte mina karaktärer. Bra & rapp dialog är grundpelaren för ett bra manus. Vem jag är. Mitt namn är Alexander Embretsen, jag är född 10 april 1996 i Säter. Under min uppväxt var jag väldigt bestämd att jag skulle bli komiker, eller skådespelare. Jag kommer från en liten stad där kulturen är väldigt glest och nästintill obefintlig, så om jag vill skapa något kreativt så fick jag göra det själv, detta ledde till grunden av EDE Film. När jag skulle börja gymnasiet så valde jag naturligtvis teater i en stad lite längre bort, jag var fortfarande målinriktad på att det var skådespelare jag ville bli. Under min gymnasietid så hade jag en väldigt inspirerande lärare inom teater, hans specialitet var att se våra styrkor inom skådespeleri och ta fram dem på ett fantastiskt sätt. Detta fick mig att fortsätta hålla glöden och vilja söka mig till mer. När studenten kom så sökte jag olika teaterskolor, jag kom in på Calle Flygare i Stockholm. Jag studerade där i 2 år, och efter dem åren så hade jag fattat att det var regissör och manusförfattare jag ville bli. När jag skriver det så menar jag inte att jag kom på mig själv som usel skådespelare, utan mer att jag insåg att jag hade samma styrka som min gymnasielärare. Jag kunde se andra människors talang och dra fram den.