Under ett klassiskt möte med Döden i ett parti schack är hennes motspelare en ung, ovanligt positiv man. Under spelets gång berättar den unge mannen om en svår tid, något som döden känner igen sig i, skillnaden är att han tagit sig igenom den och ser livets ljusglimtar. För varje ord han säger blir döden mer påfrestad av all lycka hon går miste om och som hon håller på att ta ifrån honom. Historien kulminerar när mannen lägger sin varma hand på hennes hud. En sorgens tår rinner från hennes kind och i sitt sista drag verkar det som att hon tänker låta mannen vinna. Men Dödens uppgift är inte att rädda liv, utan att ta dem. Så fångad i sitt eget syfte så lägger hon den unge mannen i schackmatt och lämnar honom i förtvivlan, innan hon återvänder till sin mörka fångenskap, i väntan på nästa offer.