Berättelsen börjar med döden av en familjefar i en post-apokalyptisk värld. Modern förstörs till ett skal av sitt tidigare jag, fast besluten att bara ta hand om sin nu nyfödda dotter som lever med en sjukdom som innebär att hon inte kan beröras av direkt solljus. Den äldre sonen fastnar i en stel daglig rutin för att mata vad som finns kvar av familjen.

Sonen lever nu i en ändlös rotation som innefattar att jaga djur, laga köttet och äta maten i tystnad medan modern matar all hennes mat till dottern utan att äta något själv. De djuren som inte ska ätas uppstoppar han och hänger upp på väggen i hans rum på vinden. Sonen avslutar varje dag med att läsa samma barnbok på natten tills han somnar.

En morgon pratar modern plötsligt med honom. Stelt, onaturligt, och känslofritt. Hon har lagt märke till att vädret möjligen har blivit onaturligt varmt och har orsakat dottern en jobbig feber. Sonen lägger inte mycket tanke på det utan fortsätter sin rutin.

Ute på jakten så hittar sonen en liten fågel på marken utan några tecken på vad som vad som orsakade dess död. Väl vid lunchbordet tar modern återigen upp vädret. Sonen lägger nu märke till att han kan få mer uppmärksamhet och liv ur henne med det här ämnet. Sonen listar då ut att fågeln dog på grund av överhettning.

Medan sonen grillar kött så märker han en onaturlig ljuskälla från djupt inne i skogen. Jagandes efter ljuset så upptäcker han två resenärer. De första obekanta människorna han någonsin har träffat. De vidarebefordrar information om att jorden har åkt ur omloppsbanan och åker rakt emot solen. Mänskligheten kommer inte överleva i slutändan. Efter ett erbjudande att följa med de norr till en koloni av människor som kommer spendera deras sista tid tillsammans, så säger sonen tveksamt emot och skickar iväg resenärerna.

Sonen berättar för modern vad det är som händer, och att det är dags att de lämnar deras hem och utforskar världen tillsammans innan det är försent. Modern stänger ner honom direkt och hävdar att det kommer döda ljuskänsliga dottern. Moderns argument fungerar inte så bra när det blir tydligt att dottern är döendes vilket fall med den ständigt ökande värmen. Modern stormar iväg från argumentet.

Nästa dag går sonen återigen ut och jagar efter djur, men misslyckas att hitta någon mat för familjen den dagen. Modern uttrycker sitt missnöje och anklagar sonen för att inte ha någon mening om han inte kan hjälpa till. Sonen slår tillbaka med att familjen skulle en gång i tiden lämna huset och utforska världen bortom skogen för att förhindra ödslighet som de nu är. Sonen säger att han kan hjälpa med allt som behövs, men modern tillåter honom inte att vara nära dottern.

Till sonens överraskning vaknar han till att modern har börjat hjälpa till i huset och lösesumma deras vatten så det kan hålla längre. Sonen lyckas även få tag på ett djur utan problem till moderns dolda glädje. De hjälper varandra med att laga maten och har en bra tid tillsammans.

Den natten ser sonen återigen en ljuskälla från djupt inne i skogen. Han springer ut dit och hastigt meddelar de nya resenärerna att han vill följa med. Med fem minuter på sig springer han tillbaka och säger till modern att packa väskan, det här är deras chans. Modern är trött på hans påhitt och säger emot. Ett hårt argument utlöses. Sonen klagar på att de inte har levt deras liv på länge, att modern aldrig går ut nå mer. Modern säger att sonen har varit sjuk hela sitt liv och att han bara inbillar sig att det är någon där ute som väntar på dem. Tillslut faller modern ner för vindsluckan och kraschar ner på golvet under.

Sonen kastas tillbaka till den dagliga rutinen, fast den här gången med en beslutsamhet. Han matar modern på hennes säng, fast bestämd att ta hand om henne. Inseendes att det inte bara är hon i huset, så tar han hand om dottern också. Han matar dottern och de börja finna en samhörighet tillsammans.

Sonen går ner för att tvätta tallriken de åt med, när han plötsligt ser en yngre version av modern på soffan. En yngre version av sonen sätter sig bredvid henne och de pratar om fadern som har dött. Modern säger att en dag så kommer minnena om det han har förlorat inte vara sorgliga och att det bästa av oss alltid kommer finnas kvar där. Hon börjar sjunga ’You are my sunshine’ till sonen och de försvinner.

Nästa morgon upptäcker sonen en hemmagjord nattljus lampa som lyser stjärnor på taket i systerns rum som modern byggde åt honom för många år sen. Han finner att han och systern har ett gemensamt intresse av stjärnorna i universumet när han lyckas tända den igen. De finner en samhörighet.

Sonen förbereder sin egen mat och börjar äta. Plötsligt så förenas han av sin fader, en yngre moder och en äldre syster vid matbordet. Han ser på detta overkliga scenario i vördnad. Med hans systers övertygande så kommer familjen överens att det är dags att lämna huset och bege sig ut i världen.

Senare så tvingar sonen att modern berättar vad hon menar med att han inbillar sig saker. Modern förklarar att han hittar på saker som han brukar tro är verkliga som en försvarsmekanism. Sonen frågar hur hans far dog och varför han inte kan komma ihåg det, vilket modern inte svarar på. De blir avbruten av en gråtande dotter.

Sonen hjälper hans syster att dricka vatten. Sakta så lägger han sin hand runtom hennes hals och börjar till synes utanför hans kontroll att strypa henne. I en tillbakablick så hamnar vi tillbaka i öppningsscenen med faderns död. Modern attackerar honom, slår honom ner på golvet, griper tag om hans hals och skriker att det var hans fel. Tillbaka i nutiden så släpper sonen taget om systern och kastar sig undan panikslagen. I tillbakablicken gör modern detsamma och plötsligt börjar hon skrika igen, men den här gången för att hon håller på att föda barnet.

Sonen håller om systern och säkerställer att allting kommer att bli bra. Han tar med henne upp på vinden på natten så att de inte behöver oroa sig om solljuset. Han visar henne alla djur han har stoppat upp och hängt på väggen. Tillslut så visar han henne riktiga stjärnor uppe i rymden ur fönstret. När sonen är på väg att lämna tillbaka henne i säkerheten så snubblar han och svimmar.

När han har vaknat många timmar senare så finner han att dottern har dött av solljuset. Han börjar gråta i förtvivlan, redo att ta slut på sitt egna liv där och nu. Han stoppas av att mamman kallar efter honom. Han beger sig ner till hennes rum, förskräckt. Hon säger att allting kommer att bli bra, att han har växt upp så mycket och gjorde bra ifrån sig.

De sätter sig ner på balkongen, utomhus. Modern är väldigt nära sin död. De kollar på solen tillsammans, som nu ser större och mäktigare ut än någonsin. De omfamnar varandra och modern dör. Sonen lämnar henne och tar sig iväg ut i skogen. Han når ett öppet fält och börjar flyta i luften. Sonen skrattar, tårar rullandes ner mot kinderna. Han fixerar ögonen på universumet ovanför och kollar aldrig neråt.