Måste Människan uppleva extremer för att ens kunna försöka förstå sig själv?

Kortfilmen "Svetthyddan" med en speltid på ca 12 minuter, börjar med en POV-bild utifrån den kvinnliga huvudkaraktären ‘Ellen’ som är 24 år gammal. Hon har precis parkerat sin lilla bil ute vid en gammal stuga på den svenska landsbygden i Dalarna och går mot en grupp människor som också ska vara med på dagens ceremoni. Människorna hälsar på varandra och med en ödmjuk hybris delar vissa med sig av sina tidigare ceremoni-erfarenheter från bland annat Sydamerika.

Ceremonin sätter igång och alla lägger varsin stor sten på det som snart ska bli en stor eld och gruppen tillber både Moder Jord, Solen och 'The Sacred Spirit'. Efter det så blir det en så kallad “Sharing” där var och en tar god tid på sig att berätta varför just de ska vara med på den här svetthydde-ceremonin, och av någon anledning så pratar alla svengelska fast att samtliga förstår det svenska språket. Tillslut får ledaren be vissa att avrunda sina egotal, för annars kommer gruppen inte hinna med allting.

Människorna börjar ta av sig sina kläder, förutom Ellen som har bikini på sig. Hon har aldrig gjort något liknande tidigare och känner sig lite obekväm. Hon får lite olika tips från de mest rutinerade “rävarna” och tar lydigt efter. Innan svetthyddan börjar får alla lite rökelse av salvia runt kroppen och sedan sätter det igång.

Det blir så varmt i hyddan att vissa ber till Gud om att få komma ut. Några stönar högt, nästintill sexuellt, och några av männen grymtar “fuck these feelings man!” och slår sig på bröstet. Olika natur-och kärleks-baserade sånger från diverse länder ljuder för full hals och vissa av de mer erfarna verkar gå all in i att låtsas tillhöra den Amerikanska ursprungsbefolkningen.

Den gamla mannen som är ledare säger vid ett tillfälle, medan han ligger på marken, att “I’m going to let go of some Sacred Spirit” varpå samtliga i hyddan tittar uppmärksamt på mannen samtidigt som han släpper en fjärt. Alla låtsas som om ingenting konstigt hänt och Ellen, som vid det här laget ligger nere på marken av ren utmattning, lyckas bara göra en grimas åt händelsen samtidigt som hon försöker andas utan att gripas av panik.

Efter, vad som känns som en evighet, kryper slutligen människorna ut från hyddan och lägger sig på gräsmattan. Kropparna är lortiga av lera och smuts och vissa av dem stönar av lättnad. Äntligen kan de andas. De klarade det!

Filmen avrundas med att Ellen passar på att swisha den gamla mannen 800 SEK som ceremoniavgift medan de andra människorna tar på sig kläderna igen. Hon tackar för sig och går tillbaka till den lilla bilen för att åka hem.