I ett fängelse glömmer en disträ fångvakt bort övervakningsmonitorerna samtidigt som två fångar tar sig över muren. Den ene fången heter Benjamin, han är i sena tjugoårsåldern och den andre fången är hans vän Henry, som är i tidiga tjugoårsåldern. Fångarna flyr genom skog och mark. De tar sig till en mötesplats och väntar på en flyktbil. Under väntan får vi reda på att deras relation närmar sig en brytpunkt. Benjamin är en

känslodriven romantiker vars arrogans gjort den mer jordnära Henry trött på vänskapen.

Brytpunkten har gjort att de ska åt olika håll, de ska skiljas åt. Men det är inte Benjamin tillfreds med.

Vi får reda på hur deras relation har varit i ett tidigare skede, då de genomförde konststölden som gjorde att de hamnade i fängelse. Under deras väntan försöker Benjamin övertala Henry om att följa med till Frankrike, men Henry vill prompt stanna i Sverige. I sina diskussioner kritiserar och sårar de varandra på ett sätt som bara äkta vänner kan. Tiden går och sittandes på vägen i väntan på bilen gör de insikter om sin relation som de inte riktigt vågar erkänna för varandra. Insikter om hur mycket de tycker om varandra trots alla problem. Nära slutet kommer till slut bilen. Henry får en cykel och de skiljs åt, vemodigt. Bilen med Benjamin åker åt ett håll, medan Henry åker åt ett annat. I sista sekunden ändrar Henry sig och cyklar snabbt ikapp bilen. Han hoppar in och de fortsätter mot sina drömmar.

Detta drama tar inspiration från Samuel Beckett och Wes Anderson. Vi vill skapa en lite absurd karaktärsdriven film där vännerna Benjamin och Henry bearbetar sin relation, sina mål och sina drömmar. Det vi framförallt vill är att visa på charmen och skönheten hos en mänsklig relation; en skönhet som består trots komplikationer och konflikter.