Filmen inleds i en vedbod som gjorts om till mörkrum för att framkalla fotografier. Den avige Peter öppnar dörren till boden för att lasta av en famn med vedträn. In bakom honom rusar Emil. Och upprörd över sin fars intrång fasar han ut honom. Förvånad över att kastas ut från sin egen vedbod gör Peter motstånd. Emil stänger dörren i ansiktet på honom. De i drar handtaget från varsin ända. Emil som vill bli lämnad i fred, Peter som kämpar för att nå in.

Som konsekvens av bråket försöker Peter lappa ihop den trasiga relationen dem emellan. Något han gör genom att testa olika metoder, han skämtar, försöker be om ursäkt, lagar Emils favoriträtt. Men varje gång Peter tycks nå en öppning i Emil skjuts den igen. Istället sjunker Emil tillbaka i sin kamera . Kameran som rent fysiskt illustrerar att Emil betraktar sin omgivning via en annan lins än Peter. Peter ser världen praktiskt, Emil estetiskt. Något som ingen middag kan överbrygga.

Då det står klart för Peter att Emil valt en alternativ livsfilosofi och därmed är dömd att lämna gården ser han ingen annan utväg än att stympa sig själv. Genom att driva en yxa genom sitt ben gör sig Peter invalid inför sommaren och därmed oförmögen att ta hand om gårdens sysslor på egen hand. Emil tvingas då ta över för att hjälpa sin far.