SYNOPSIS - RÖTTERNA

I ett trångt skjul med distinkt röd belysning hänger fotografier fästa i tvättlinor. Plötsligt öppnas dörren och in kliver Peter, en man i 50-årsåldern bärandes fulla famnen med vedträn vilka han lastar av på golvet. Utomhus, genom dörröppningen syns den 17-årige pojken Emil som jäktande rör sig ner mot skjulet. Förtvivlat stänger Emil dörren bakom sig och skyndar fram till fotografierna varpå han upprört ifrågasätter varför hans far gjort intrång. Förvånad över påhoppet svarar Peter att veden behöver ställas under tak, därtill öppnar han åter dörren för att gå ut och hämta mer, han uppmanar Emil till att göra detsamma. Emil greppar ett antal vedträn som han kastar på marken utanför. Peter vänder sig om i affekt varpå Emil smäller igen dörren framför ansiktet på honom. Peter fattar tag i handtaget och försöker slita sig tillbaka in. Emil håller emot och stänger ute sin far.

Ensam vid ett matbord sitter Peter försjunken i arbete gällande gården. Utanför smattrar regnet mot plåttaket. Genom ytterdörren kommer Emil, dyngsur bärandes diverse fotomaterial. Då Peter erbjuder sig att tända en brasa föreslår Emil att han kan skicka in fotografierna i elden med detsamma då de oavsett har förstörts av honom. Peter gör ett tafatt försök att ursäkta sig men Emil smiter in till sitt rum istället. Då Peter ställer sig för att laga middag återvänder Emil till köket. För stunden smittar Peters engagemang av sig.

Under middagen försöker Peter starta konversation utan någon framgång. Om något blir Emil mest äcklad över sin fars beklagliga bordsskick. Efter en stund reser sig Peter upp då han har en gåva att ge till Emil. Peter tar fram en nyinköpt yxa, “på tiden att du får din egen”.

Det är gryning över det kalhygge där Peter vandrar tillsammans med Emil som släpar några meter bakom, fotande soluppgången. Peter går fram till en tall och börjar i luften instruera hur man bör göra för att fälla. Efter redovisningen tar Peter ett steg tillbaka och uppmanar Emil att fälla trädet. Skamset berättar Emil att han glömt yxan hemma. Peter blir upprörd och vägrar låna ut sin egen. Emil tvingas vända tillbaka. Peter som får ta hand om trädet själv svingar mot trädstammen varpå han betraktar Emil som försvinner iväg. Peter tittar mot sitt ben, sin yxa, sin son.

Med ett gipsat ben sitter Peter på gårdens veranda. På avstånd hörs ett intensivt vedhuggande. Peter ser ut över de nu grönskande lövverken. Peter sträcker sig mot en intilliggande byrå för att plocka upp en tidning när något i botten av högen med post och reklamblad fångar hans uppmärksamhet. Det är ett antal fotografier föreställande diverse landskapsvyer samt ett fotografi föreställande honom. Han studerar bilderna ett tag. Ut genom fönstret betraktar han Emil som hugger ved, effektiv och fåordig. När han klyvt en stubbe plockar han in kubbarna i skjulet bakom sig och staplar. Med sorg betraktar Peter sin son.