När en reporter från Svenska Familj-Journalen frågar Ellen Sperling varför hon ännu är ungmö ger hon

dem, till sin fars fasa, följande svar: “För att jag inte har tänkt utöka mitt menageri av husdjur och finner

djuret mannen mindre foglig än en hund, mindre ömsint än en katt och mindre underhållande än en apa”.

Orolig för att hennes fasoner ska eskalera till något slags anarkistiska gärningar erbjuder Ellens far hennes

hand till en mycket framgångsrik affärsman som genast fattar tycke för grevens excentriska dotter. Men

livet som gift är en sluten tillvaro och Ellen kan inte tänka sig ett mer skrämmande öde än att tvingas till

hushållsuppgifter och avel. Hon sätter sitt hopp till att hennes sätt ska få uppvaktaren att tappa intresse,

men när han inte gör det och avtalet fortskrider tar hon till det enda medel hon vet: hon förgiftar honom.