Det är julafton, Tea lämnar julmiddagen och springer ut i vardagsrummet till den gamla Rokokosoffan för att ringa till hon som för första gången inte kan vara med vid firandet. Hon lägger några karameller bredvid sig och lyfter den röda bakelittelefonen och på andra sidan luren svarar den varma, trygga rösten. Från samma Rokokosoffa, men i sin svarta bakelittelefon från ett vitt mellanrum. Men hon har väntat, hon vet att det är Tea som ringer och det finns fortfarande tid att önska God Jul.