Kalle har samlat sina vänner och släkt för att berätta att han har fått cancer. Men innan han berättat färdigt avbryts han av sin vän Robert som väljer att komma ut som homosexuell. I samband med detta bestämmer sig en annan på bjudningen att avslöja att hon är otrogen mot sin man. Tumult uppstår i rummet och allt fokus försvinner från Kalle.

Mitt i detta inferno av skrik och förvirring sluter Kalle ögonen för att drömma sig bort till ett harmoniskt skogslandskap. I denna tankens frizon träffar han sin cancertumör.

De pratar en stund. Kalle lägger armen omkring tumören.

I Kalle har cancer finns ingen egentlig fiende. Syftet med filmen är att få tittaren att ifrågasätta vem som förtjänar ömkan.

Dagens samhälle kretsar till stor del kring det egna välbefinnandet. Generositet känns stundtals som en gest skapad för att öka självkänsla. När alla människors problem ställs mot varandra, vems problem väger tyngst? I en värld av krig och svällt, kan man verkligen gnälla över att spolarvätskan är slut?