Isvak är en berättelse om ett firande som går fel. Under 8 minuter får vi följa Carl som förtvivlat flyr till en fest efter sin pappas begravning. Medan kompisarna börjar avfyra fyrverkerier under festen går Carl 24, ut på isen för att kissa. Han är långt ifrån huset och märker inte att isen är tunn. Han faller genom isen och slår i huvudet. Fallet triggar igång minnen och genom dessa får vi följa med i stunder från hans liv. Vi slungas mellan verklighet och minnen som bland annat behandlar hans relation till hans pappa och tar upp frågor om maskulinitetsnormer. I takt med att intensiteten under vattnet ökar infekteras minnena av verkligheten och vi ser vatten forsa in i rummen, föremål fryser till is och sken av fyrverkerier syns på väggarna.

Bilder av is, snö, vatten.

Stjärngossen Carl är cirka 10 år och blir peppad av sin pappa innan han ska gå i ett luciatåg. När fadern gått in och satt sig vägrar Carl att gå i tåget och han stannar kvar ensam i det mörka tomma rummet intill gympasalen full med förväntansfulla föräldrar. Hemma efter uppträdandet gömmer han sig på sitt rum undan sin pappa, av skam. Senare samma kväll gömmer han sig i hallen intill vardagsrummet och tjuvtittar på tvn och den läskiga filmen som fadern ser på. När filmen är slut har han har somnat vid sitt gömställe och hans pappa bär varsamt upp honom till sängen. Carl låtsas bara sova.

Carl är äldre och han och en kompis eldar vid en strand och roar sig genom att lägga varma stenar i vattnet så det fräser.

I övre tonåren besöker han flickvännens föräldrar och låtsas tycka om kaffe. Ex-flickvännen hämtar sin sista flyttkartong i hans lägenhet, i dörren på väg ut försöker hon tafatt krama honom, han visar ut henne istället.

Vid en nyårsfest på en sjö rör sig Carl bort från gruppen som han är där med, av en olyckshändelse med en raket faller han i en öppen isvak och sjunker medvetslöst nedåt.

Carl är 10-år igen och tillbaka i rummet bredvid gympasalen. Men denna gång förvrängs scenen av vatten som når honom upp till knäna. Genom fönstret slår skenet av raketer mot luciatåget i rött. Carl vadar framåt mot dörren men faller i vattnet.

Han öppnar ögonen under isen och inser var han är. Ovanför honom lyser raketer på himlen bakom istäcket. Han simmar uppåt, tyngd av kläderna. Det är en svår kamp och hans energi sinar snabbt, han glider in och ut ur medvetslöshet och ser sin pappa ensam i soffan framför en brusande tv. Från fönstret slår ljuset av nyårsraketer.

Flickvännen som går ut från lägenheten. Han vänder sig om möts av en vägg vatten som forsar fram genom lägenheten.

Han är tillbaka under isen, han ser vaken en bit bort och försöker ta sig mot den.

Han och kompisen lyfter en sten ur elden och slungar den mot havet, när den landar så gör den istället det på en istäckt sjö.

Han är 10 år igen och sitter med ihoppressade ögon och låtsassover i hallen, pappan kommer mot honom från vardagsrummet för att plocka upp honom. Han öppnar ögonen och möter pappan med öppna armar. De omfamnar istället varandra och han blir buren mot sitt rum, klarvaken.

Han vaknar upp när han blir dragen upp ur vattnet.