Det är en berättelse om en gubbe i 70 årsåldern som efter en jobbig uppväxt och ett fortsatt trassligt liv känner sig sviken av samhället och flyr ut i skogen där han nu har bott i en husvagn i 20 år. Hans vardag går på rutin. Han spenderar sina dagar med att fiska, röka pipa, greja med sitt gamla bråte och sova middag i sin stol utanför husvagnen. Gubben har ingen social samvaro förutom när han åker in till lanthandeln en gång i veckan. Hans liv förmedlar en melankolisk känsla. Gubben är en snäll man men lever kvar med en liten pojkes vrede. En arg och besviken tonårspojke i 16 årsåldern som lever med en mamma som inte bryr sig om honom rymmer hemifrån och hittar till husvagnen en vårnatt. Han blir kvar hos gubben ett tag och kommer snart in i gubbens vardagsrutin. Pojken trivs hos gubben då han känner att han blir uppmärksammad på ett sätt han inte blivit tidigare. Det uppstår en vänskap mellan de två och gubben och pojken hjälper varandra på olika sätt. Pojken får gubben att inse kraften av att ha en vän och gubben får pojken att känna sig hörd och förstådd. Hur mycket gubben än gillar att ha pojken hos sig inser han snart att pojken måste därifrån för att inte sluta som honom själv. Det slutar med att gubben och pojken grälar. Pojken känner sig sviken och drar ifrån husvagnen men inser efter ett tag att gubben bara ville honom väl. Han återvänder några månader senare för att hälsa på.

Vi vill uppmärksamma hur viktigt det är att som ung bli sedd och leva under bra förhållande då resten av livet präglas av uppväxten.