I ett sjukhus i Säter sitter en tjej med tvångströja i en stol och tittar på tv.

Ett par år tidigare satt också en patient där i samma stol och tittade på tv. Han stirrar med frustration på en nedsläckt tv. In kommer en sjukvårdare med en tom blick och ställer sig bredvid patienten, lutar sig ned med sin bricka hon bär på och säger. "Har du tagit din frukost? " Och avslutar med ett skrikigt leende. Hon tar en näve piller ifrån brickan och något som ser ut att vara väldigt odrickbart mot patienten. Lampan blinkar till, kvar sitter patienten men borta är sjukvårdaren. TVn slås på av sig själv som visar ett barn som gungar.

Ännu längre tillbaka i tiden sitter en man jobbar som telefonförsäljare av läkemedel.

Han har inte ett lätt jobb men han klagar inte.

Innan han vet ordet av har han dock fått sparken.

Hemma i sitt hem väntar ett gräl med sin fru.

Vad han inte i sin vildaste drömmar kunnat förutse är att denna gång, i detta gräl, skulle det gå förlångt. I sitt vredesmod dödar han sin fru. Än värre är att dottern deras står i vardagsrummet och ser allt hända. Hon tappar det hon håller i och faller i gråt. Tårarna bara forsar. Men vart tog tiden vägen? Hon står fortfarande i vardagsrummet men åren har gått och hon har en tvångströja. Det försvinner tid igen och hon är vuxen, sittandes i en stol på samma vårdavdelning som mannen. Mannen var hennes pappa och barnet som blev tonåringen som blev vuxen var den nya patienten i rummet.