Den 37 år gamla revisorn Mikaela. En gång, en ung och lovande konstnär - full av drömmar, livslust och spontanitet. Men idag, en snart medelålders tvåbarnsmamma som har levt i en parrelation längre än vad hon kan minnas. Spontaniteten och livslusten är ett minne blott, och i stället präglas nu vardagen av snabbmakaroner, hämtning på dagis, och en förutbestämd missionär på fredagar. Mikaela är fast i en mekanisk vardagsfasad, utan minne av de drömmar som hon en gång hade…

När vi möter MIKAELA befinner hon sig tillsammans med sin man JONAS på en pub i Stockholms innerstad. De har dejt, och det på inrådan av deras par-terapeut, för att hitta glöden i sitt äktenskap. Detta ska dock visa vara lättare sagt än gjort när deras olika viljor snabbt går i klinch - vilket kulminerar när Jonas, halvt på skämt, föreslår att de kan ha en trekant. Ett förslag som lämnar Mikaela frustrerad. I affekt tar hon sig därför till...

... Bardisken. Där ställs Mikaela inför ett oväntat möte med en före detta klasskamrat. Den burduse KENT. Under deras möte blir det tydligt att Mikaela en gång i tiden var en partypingla med högt siktande konstnärsdrömmar, något som nu tillhör en svunnen tid. Kent försöker dock att locka fram gamla anor när han erbjuder Mikaela en shot, vilket hon starkt tar avstånd ifrån. Men Kent är inte den som ger sig och får till slut som han vill. Mikaela ser med förakt på glaset med Minttu innan hon motvilligt sveper det… men… det var visst inte Minttu, utan i stället vatten. Mikaela delar en förvånad och tacksam blick med den lyhörda kvinnliga BARTENDERN som utförde den vänliga gesten, samtidigt som Kent skränar vidare - ovetande om Mikaela och Bartenderns hemlighet.

Efter mötet vid bardisken återvänder Mikaela mot Jonas, men när hon på håll ser honom sittandes vid bordet, med gam-nacke djupt försjunken i sin telefon, händer något inom Mikaela… en tvekan som hon inte kan slå bort…

Ett beat senare är Mikaela tillbaka i baren, men den här gången vill hon inte ha vatten. Hon vill ha sprit. Kent lyser upp när hon självsäkert beställer in shot till de båda. De sveper, och en shot blir till två, och två blir till tre. Snart deltar också Bartendern i skålandet och plötsligt finner sig Mikaela i ett rus… för bakom smaken av Minttu finner Mikaela en strimma av liv.

Senare: Mikaela dunsar ned på stolen mitt emot Jonas. Hon är berusad, hög på livet. Och föga förvånande uppstår snart ännu en konflikt med Jonas. En konflikt som under ytan ställer förhållandet på sin spets. En bitsk stämning ligger över paret, när Mikaela plötsligt fångar en tanke… och utbrister: ”Vi har en trekant.” Jonas tar chockat emot förslaget. Är hon seriös? Och jodå, visst är Mikaela seriös – för enligt henne är det ”kanske precis vad vi behöver.” Båda barnen är dessutom borta, och det är ju för fan lördag. Jonas är emellertid inte lika såld på idén som Mikaela, men efter viss övertalning ger han till slut med sig. Nu är bara frågan, ska de ha en kille eller tjej?

”Sten sax påse.” Jonas knyter segernäven. Han fick som han ville… det blir en tjej. Mikaela tar in det med visst vemod men bestämmer sig ändå för att köra, så länge HON får välja. Jonas accepterar budet varpå Mikaela slår ut blicken över barens gäster… slim pickens… men plötsligt ser Mikaela… Bartendern. Mikaelas blick fylls av syfte. Hon tar sats för att gå men hejdar sig, vänder om, sveper det sista av vinet med en klunk av syfte. Hon slår ned glaset i bordet samtidigt som vi -- Klipper till svart.

Ett lysrör blinkar till… och tänds. Vi möts av ett trapphus. Mikaela och Jonas rör sig upp för ett trapporna mot deras våningsplan. Bartendern strax bakom dem. Mikaelas berusning dröjer sig kvar, fumlar med nyckeln när hon låser upp dörren… hon öppnar och möts av –

En finnig TONÅRING. Mikaela tar förvånat in synen av den unga grabben, vilket snart visar sig vara pojkvän till MIA (15), Mikaela och Jonas äldsta dotter. Mia är oväntat hemma – för att hämta sin telefonladdare. Mikaela tvingas att försöka hantera både sin berusning samt det faktum att hon har dragit hem en okänd tjej för att ha en trekant. Ett stelt möte mellan de samtliga sker, två världar som krockar, innan dottern Mia och hennes pojkvän till sist avlägsnar sig. Bartenderns telefon ringer plötsligt, varpå hon ursäktar sig. Vi hör henne tala ARABISKA när hon svarar, innan hon försvinner ut på balkongen. Kvar ensamma i hallen står Mikaela och Jonas.

Jonas ifrågasätter hela situationen, vad fan håller de på med… ska de verkligen göra det här? – Men Mikaela viker sig inte. Hon ber Jonas att gå in i köket och fixa något att dricka, innan hon stapplande rör sig in på toaletten.

KRÄKLJUD ekar mellan kakelväggarna när Mikaela hukandes kramar om toalettstolen. Hon spottar ur sig det sista och kravlar sig snart upp för att få i sig vatten. Inom henne virvlar känslor av tvivel, ångest och en nalkande bakfylla. När hon plötsligt ser att hennes strumpbyxor har fått en reva brister allt. Hon SLITER sönder strumpbyxorna, ursinnigt, för att sedan ställa sig framför spegeln där hon frustrerat iakttar sig själv. Håret på ända, rödsprängda ögon, läppstift som gett upp… spya i mungipan. Ett ögonblick av insikt drabbar Mikaela, varpå hon snart tar av sig sitt halsband, armband, örhängen. En sista blick mot sig själv. Besegrad.

I köket står Jonas och fixar något drickbart. I brist på annat – varm choklad. Mikaela kommer in i köket. Klänningen nu ett minne blott när hon mys-klädd, osmyckad, och osminkad möter Jonas blick. Bartendern skymtas på balkongen, hennes ARABISKA hörs dovt. En obekväm stämning ligger över Mikaela och Jonas, varpå Mikaela snart visar tveksamheter inför vad de ska göra. Hon vill inte göra det längre. En mindre konflikt utbryter över Mikaelas velighet, men där hennes osäkerhet på deras äktenskap nu tydligt ges sken. Är det ens värt att kämpa, eller ska de bara ge upp? Jonas bedyrar att de kan få det att fungera, och Mikaela väljer att tro på det, med tvekan i sin röst. De bestämmer sig för att skita i trekanten, och just då…

Bartendern kommer in i köket. Hon är en frisk fläkt, o-brydd och talför. Hon tar in köket, barnleksaker på golvet, familjefotona på kylskåpet – däribland ett slitet foto på Mikaela och Jonas från deras student. Bartendern komplimerar en tavla på väggen i form av en färgexplosion, målad av Mikaela. En komplimang som uppenbart betyder mycket för Mikaela. Efter en stund lyckas Mikaela lyckas till slut, taffligt, berätta att de inte kan ha trekanten, varpå Bartendern accepterar det. ”Ni såg ändå inte ut som ett sånt par” – men föreslår att de ändå ska skåla. Jonas är ivrig och är på väg att dricka innan en skål är gjord, varpå Bartendern lägger en öm och lätt hand på Jonas, avbryter hans rörelse. En kort blick mellan de två. Efter en ordentlig skål från Bartendern dricker sen de alla tre. Mikaela är ovetandes om mjölkmustaschen drycken lämnar, men Bartendern torkar varsamt bort den från hennes läppar. Mikaela känner Bartenderns beröring. En tyst stämning vilar över de tre… när något händer inom Mikaela. Hon möter Bartenderns blick, följt av Jonas… och så, ett beat i Mikaelas ögon.

I sovrummet. Mikaelas hoodie dras över huvudet. Vi har kommit till scenen med stort S. Bartendern är den som vägleder Mikaela och Jonas, båda tydligt osäkra. Mikaela hamnar till slut på sängen, i händelsernas centrum. Ju mer intimt det blir desto mer flackar hennes blick… innan hon till slut ger sig hän… och blundar.

Allt är svart. En suggestiv representation av Mikaelas upplevelse. Ett klimax som ska symbolisera en inre resa – en slags pånyttfödelse. Denna är ännu inte skriven i sten exakt hur den ska te sig, därav låter jag den för nu vara i detta extremt oskrivna skick.

Mikaela vaknar på morgonen. En baksmälla i stället för efterglöd hägrar över henne. Hon ser ett videomeddelande från sin yngsta dotter som är hos sin farmor. ”Vi ses snart.” Verkligheten gör sig påmind. Intill Mikaela ligger Jonas, djupt försjunken i sömn. Mikaela tar sig snart upp, kliver över sina egna underkläder på golvet, sveper en morgonrock runt sig – och tar sig ut till…

... Köket. Tyst och öde. Inga spår av Bartendern. Hon hittar en lapp: ”Tack för igår.” Stel och opersonlig. Mikaela tar in det, ett vemod dröjer sig i hennes blick. De halvdruckna glasen på köksbordet påminner om gårdagen, hennes egen tavla på väggen – färgexplosionen som nu nästan tycks av svalnat. Mikaela skakar av sig melankolin, börjar att plocka undan, tillbaka till verkligheten… när plötsligt – ett LJUD från toaletten. Mikaela tittar ut i hallen. Bartenderns svarta pumps står fortfarande på hallmattan. Fuck, hon är kvar. Mikaela fylls av stress. Hon drar åt morgonrocken runt midjan, speglar sig i mikron – fixar till håret, gnuggar bort gruset ur ögonen, och då plötsligt… Bartendern stegar in i köket.

Mikaela och Bartenderns blickar möts. Osäkerhet hos Mikaela, som låtsas leta efter något i kylskåpet, kläcker ur sig: ”Oj, är du kvar… jag trodde att du hade gått. ”Bartendern förklarar att hon är på väg – varpå Mikaela ivrigt erbjuder frukost… hon snubblar på orden, låter som en osäker tonåring. Hon vill verkligen att Bartendern ska stanna, en liten stund till. Bartendern tackar nej, och gör en ansats till att gå – innan hon vänder sig om mot Mikaela… frågar: ”Röker du?”

På balkongen. Mikaela hostar febrilt efter ett bloss. Nope, hon röker inte. Bartendern ler åt hennes taffliga försök. Under detta balkongmöte möter Mikaela och Bartendern varandra på ett djupare plan. Bartendern berättar om hur hon kom till Sverige från ett krigsdrabbat land, att hon tvingades att lämna sin familj – däribland sin lillasyster. Hon berättar att hon var den enda i sin familj som vågade ta steget, för att få ett bättre liv, för att finna den bästa versionen av sig själv. Det kostade relationen med hennes syster. Orden sitter som ett spjut i Mikaelas inre. Mikaela berättar att hon aldrig har varit med någon annan än Jonas, att hon inte vet hur ett liv utan honom skulle se ut, att hon har glömt drömmarna hon en gång hade. Mikaela och Bartendern kommer överens om att de båda ska ta små steg. Mikaela ska börja att måla igen, och Bartendern ska sluta att röka… resten kommer sen. De skiljs sedan åt, när Bartendern lämnar Mikaela.

Mikaela ensam på balkongen. Övergivenhet sveper över henne. Det är som att hon har varit med om omvälvande, som aldrig kommer igen. Hon ser snart Bartendern komma ut över området, när hon försvinner längre och längre bort, utan att vända sig om. En dysterhet ligger över Mikaelas ansikte, som att hennes hopp är på väg bort… när plötsligt: Bartendern vänder sig om… deras blickar möts, en sista gång… längre än praxis, och så… Bartendern ler mot Mikaela, och Mikaela… ler tillbaka. Med hela sitt väsen. En gnista har tänts.

Klipp till svart.