Denna film är en stumfilm dess budskap handlar om “sociala masker” och de normerna man kan bli/känna sig tvingad att följa. Kan man bryta sig fri från dem på riktigt?

Alla karaktärer i filmen bär en mask för att symbolisera detta. Fram till filmens upplösning så ska färgerna vara dova och nertonade. Storebror (SB) kämpar med sin sociala mask och pressen att vara manlig och behålla masken hel och täcka sina brister. Han är 13 år och går i skolan där han bli mobbad, även hemifrån får en viss press att bibehålla masken hel. Utan några sorts repliker genom filmen vill jag visa att ord kan skada mer på djupet än att t.ex. slå nån.

En dag efter att blivit mobbad i skolan igen kommer SB hem och blir upplärd av sin pappa att maskens sprickor inte är acceptabelt och att ens sårbarheter (sprickorna) ska täckas upp för att vara manlig. SB lagar sin mask och försöker vara som sin far och passa in i samhällets ramar. Nästa dag ser man mer av SBs utanförskap och den mobbning han upplever, han försöker vara hård och känslokall som pappan visade honom. Men misslyckas för på slutet av den skoldagen när SB blir puttad så han missar bussen brister han. När han väl är hemma är det mörkt ute och masken är trasig på flera ställen. SB går in genom ytterdörren så försöker han gömma sin mask för fadern, och går in på sitt rum. Inne på sitt rum får SB som en sorts inre konflikt utbrott, han vill ta av sig masken men stoppar sig själv med vetskapen om att den “borde” (enligt utomståendes åsikt) bevaras på. SBs utbrott lugnar sig och han sätter sig på en stol ihopsjunken. SBs lillebroder (LB) kommer in i rummet, LB tar av sig sin mask för förekomma som ett exempel för SB. LB säger då den enda meningen i filmen, “Det är okej.” sedan tar han av SBs mask. När masken är avtagen ska färgerna blir mer klara och starka.