En tätort, en by, där knappt 600 invånare har sin trygga borg. Vi som bor här har byggt upp en gemenskap, ett umgänge med varandra, där vi tillsammans försöker göra detta till en trivsam by, vårt Malungsfors.

En gemenskap som ger utrymme även för nyinflyttade att känna sig varmt mottagna till vår by. För att byn ska kunna leva vidare, behövs det en hel del ideellt arbete, från oss själva, vi bybor.

Ett arbete där det bl. a. anordnas en Malungfors dag, Bondens marknad, midsommarfirande, sopplunch, osv. som ger intäkter till de olika föreningarna som finns här. Byn har även en livsmedelsbutik, som funnits sedan starten 1915. Det har många gånger funnits "hot" om att lägga ned butiken, eftersom det ibland inte varit tillräckligt med vinst. Men byborna har varit fast beslutna om att få ha den kvar eftersom den har en stor betydelse för att slippa åka annars 1 mil till närmsta butik.

Malungsfors är rikt på företagare, som jag vill lyfta fram i filmen, några för vidare en gammal tradition-där deras företag är uppbyggt av deras föräldrar. T.ex. skomakeri, skinnaffärer och tennsmide.

Det finns en speciell träffpunkt för många, en nästan hundra år gammal bastu, dit både unga, små och gamla troget återkommer en dag i veckan för att byta några ord och njuta av den varma bastun tillsammans.

Skolan med årskurs F-5 är en av de få bygdeskolor som finns kvar i kommunen och framtiden ser ljus ut, eftersom det föds ett bra antal med nya generationer varje år. Även föräldrar från intilliggande byar väljer att låta deras barn ha sin skolgång i Malungsfors.

Det som är min förhoppning med denna film är att "sätta byn på kartan" i vår kommun. Så den får fortsätta leva vidare, att fler människor ska upptäcka den och flytta hit. Att folket som även själva bor här ska få upp ögonen över hur bra vi faktiskt har det här. Det finns ändå både skola, dagis, butik, post, många småföretagare, en attraktiv inredningsbutik, den välkända stora Visfestivalen som i år spelade upp ljuvliga toner och visor för sjätte året i rad.

Jag själv slår ett extra slag för min by genom denna film och samtidigt känner jag att jag lämnar ett arv efter mig till kommande generationer i framtiden. Om inte annat får dialekten-Mâlungsmål- leva vidare, eftersom det är den dialekten som huvudspråket i filmen.