Martin Fryklund
Fäbod

Synopsis

(Länk till filmat material längst ner) I Sverige har vi brukat fäbodvallar i flera hundra år. Då, var det en nödvändighet för att kunna leva. På somrarna flyttade man gårdens djur till sin fäbod som ofta låg en dagsmarsch bort, detta för att hushålla med gårdens resurser genom att låta djuren beta vid fäbodvallen istället. Man kunde i princip bara konsumera det som den egna gård kunde producera. På fäbodvallarna var det ofta kvinnorna som styrde o ställe. Korna gick helt fritt ute på dagarna, åt det dom ville från naturen och kom hem när de ville bli mjölkade och på vallen producerade man mejeriprodukter som grädde, smör och ostar. Eftersom vi kan transportera mat över hela världen idag så behövs inte fäbodarna som resurs för överlevnad, från att var och varannan gård hade en fäbod så finns det nu bara ett fåtal kvar i bruk. Vårt gemensamma svenska mat- och kulturarv håller därför på att falla i glömska. Det finns några få eldsjälar kva...

(Länk till filmat material längst ner)

I Sverige har vi brukat fäbodvallar i flera hundra år. Då, var det en nödvändighet för att kunna leva. På somrarna flyttade man gårdens djur till sin fäbod som ofta låg en dagsmarsch bort, detta för att hushålla med gårdens resurser genom att låta djuren beta vid fäbodvallen istället. Man kunde i princip bara konsumera det som den egna gård kunde producera. På fäbodvallarna var det ofta kvinnorna som styrde o ställe. Korna gick helt fritt ute på dagarna, åt det dom ville från naturen och kom hem när de ville bli mjölkade och på vallen producerade man mejeriprodukter som grädde, smör och ostar.

Eftersom vi kan transportera mat över hela världen idag så behövs inte fäbodarna som resurs för överlevnad, från att var och varannan gård hade en fäbod så finns det nu bara ett fåtal kvar i bruk. Vårt gemensamma svenska mat- och kulturarv håller därför på att falla i glömska.

Det finns några få eldsjälar kvar, Täpp Lars i Malung är en av dom. Genom Malungs folkhögskola så arrangerar han kurser på sin släkts lilla Fäbodvall. Människor från hela Sverige i alla åldrar reser dit för att leva fäbodliv i sex veckor. Allt börjar med att korna och getterna ska vallas upp den dryga sträckan på 15 km till fots. På vägen korsar man både trafikljus och rondeller och två äldreboende. Människor som kanske både förlorat synen och minnet kommer till tårar när det får känna värmen från en varm kopanna igen, en väldigt stor dag på året för dessa människor.

Människorna som går denna kurs har lite olika motivation. Vissa är nyfikna på att starta en egen gård och andra vill bara fly sin tillvaro för en stund. De bästa kompisarna Heidi och Anna, som nyligen tagit studenten vill komma bort från sina tråkiga jobb komma närmare naturen och allmänt upptäcka livet. Leila från Täby lever en totalt sönderstressad tillvaro som undersköterska på Karolinska och känner att hon håller på att gå in i väggen, något som hon också gör under kursen, när äntligen finner ro för första gången på år. Rickard, en yogainstruktör från Stockholms innerstad som vill komma ut i naturen och utmana sig själv. På kursen finns också Gunnar, en man mitt i livet med också väldigt många motgångar. Hans fru har gått bort i Corona och han är väldigt ensam. Han har tappat tilltron på samhälle och det senaste året har han två gånger försökt ta sitt eget liv. Hans största mål är att ta sig igenom hela kursen och inte fly därifrån när hans inre demoner gör sig påminda.

En väldigt brokig skara människor som samlas på en ny plast för att under sex veckor lära sig leva fäbodliv och utvecklas på sina egna sätt. Detta är spännande tycker jag.

Jag tillbringade den största delar av kurstiden tillsammans med kursdeltagarna och min kamera och utmanade både dom och mig själv om hur nära jag kunde komma dom och deras tankar. Jag hade inte räknat med att vara så stor del av tiden på kursen men fick allt för stor nyfikenhet för att låta det vara. Detta bör dokumenteras tänkte jag.

Det är många pusselbitar som gör det här intressant tycker jag. Dels så är det hela kulturhistorian som vävs in i storyn, med allt vad det innebär, de fritt betande fjällkorna, ost- och smörtillverkning, handarbeten, hustimring, slakt, kulning, folkmusik, maträtter som jag inte visste tillhörde det svenska köket, garva skinn, odla, Malungsmål (ett ”språk” som talas av väldigt få och som snart riskerar att raderas) och mycket mera.

Det jag också tyckte var väldigt spännande var att få betrakta alla dessa vuxna människor och se hur de lekte och lärde precis som barn. De flesta hade ingen tidigare kunskap och tillsammans lärde de sig helt nya sysslor och hantverk och deras inre processer var väldigt intressant att följa.

Tydligt är att flertalet som söker sig till fäboden har nån form av psykisk ohälsa eller utmattning, detta är också intressant tycker jag. Kanske att fäbodens framtid handlar om att ta hand om människor, mer än att producera mat?

Ramen tillika kärnan för min tänkta film är alltså ”fäboden”. När jag jag åkte ner så var det just det som jag trodde var mest intressant att dokumentera. Men under tiden så insåg jag bara hur otroligt mycket dessa tighta ramar kan innehålla. Det var karaktärerna och vad de gjorde som slukade mitt intresse men också djuren. Jag ser framför mig lite som filmen Gunda, både ett nära och stillsamt betraktande av djurens liv och deras dag men också ett liknande betraktande av dessa människor som också lever på vallen.

Jag söker pengar för att kunna stötta mig i postproduktionen med denna film. Dessutom så önskar jag göra en sista inspelning i slutet av september då ”höstkursen” avslutas och djuren ska vallas ner tillbaka till byn (via ålderdomshemmen).

Länk till inspelning: Grova klipp från första dagen, kort presentation av deltagarna.

Lösenord: Arvselen

https://vimeo.com/603765225

Läs hela synopsis Dölj hela synopsis

Bilder & Filmer

Projektinfo

#PR-01938

Projektmedlemmar

Medverkande