Ingen dialog/monolog, bara musik (som jag har gjort själv) ligger över den här ganska mörka kortfilmen. Cirka 10-15 minuter lång.

SYNOPSIS

Vi ser en ca 25-årig tjej umgås med sina nära och kära; vänner, familj och pojkvän.

Hon är söt och bubblig och vi får följa henne i scen efter scen i olika miljöer. I

sista ”miljöscenen” ser vi hur en av hennes killkompisar kastar ett extra öga på henne…

Vi följer henne bakifrån när hon går hemåt, in genom lägenhetsporten, in i korridoren,

fram till sin dörr. Vi får se henne genom titthålet, och när hon vrider om nyckeln

uppenbaras en skugga bakom henne. Hon öppnar dörren och går in.

Hon trycks upp mot innerdörren, hårt, med kameran på hennes ansikte. Tårar börja

rinna nerför hennes kind och hon slängs in i hallbordet. Hela tiden fokus på hennes

ansikte och saker i lägenheten som går sönder. Aldrig själva förövaren. Tumultet

fortsätter under ett par minuter till ganska ”skön” musik, fina bilder på hemska akter

växlar mellan vanlig fart och slow motion.

Till slut kastat hon i väggen, glider sakta ner till hon blir sittande mot den. Hennes ögon

är fyllda av panik och vi får se hur två händer håller hårt runt hennes hals. Nu zoomas

bilden äntligen ut och vi får se att händerna är hennes egna.

(Jag har några vänner som har mått/mår väldigt dåligt och skadar sig själva. Förutom

de fysiska skadorna så misshandlar många sig själva också psykiskt. Jag vill lyfta fram de

människor som inte litar på sig själva när de är ensamma.)