Kortdokumentär

14 min

Pers Alexander Olsson är fjärde generationen rättviksspelman, hans

far Pers Hans, farfar Pers Erik och farfars far Pers Olle är alla en del i

den obrutna tradition av folkmusik som Alexander och hans fiol

förvaltar. Mest av allt handlar filmen om musiken. Den

nykomponerade som Alexander har skrivit och den gamla som

tidigare generationer komponerat. Finns det en röd tråd?

”Det handlar om dialekter i fiolspelet. En Rättviksspelman har inte

samma sätt att spela som en spelman från Orsa eller Bingsjö. Det är

pratet i låten… det är långa och korta toner. Det är frågor och det är

svar. Låten ställer en fråga och sen måste det komma ett svar.”

Så beskrev Alexanders far; Pers Hans sin musik. När jag pratade med

Pers Hans innan han gick bort för 3 år sedan så talade vi om musiken

och arvet av en tradition. Då Pers Hans var som mest aktiv på 70-talet

hade folkmusiken en helt annan ställning än idag. Det var utsålda

turnéer tillsammans med Cornelis och Fred Åkerström. Fulla hus i

Tyskland då han spelade tillsammans med Björn Ståbi i gruppen

Bockfot. Pers Hans pratade om att vara en del av ett arv, en tradition:

”Man tänker nog mer på det där nu när man är äldre. Att man är en

del av en tradition. Jag tror nog att Alex också tänker på det.”

Vad tycker Alexander idag om hans pappas resonemang. Är det

självklart att han tog upp fiolen som son till en spelman, finns det

någon nödvändighet i att förvalta arvet? Om inte han vem?

Idag är läget för folkmusiken och Alexander ett helt annat än vad det

varit. En spelman lockar inte längre några stora publikskaror till sina

spelningar. Hur ser en spelman på sin roll i att förvalta arvet idag.

Behövs folkmusiken och isåfall varför och till vilket pris? Vad har

folkmusiken relevans idag? Att som Alexander ha tre generationers

tyngd på sina axlar är det ett ok eller en gåva? Filmen ställer frågor

och sen måste det komma ett svar. Musiken och arvet lever i

Alexander och därigenom finns den kvar, men finns en framtid? Alex

är själv nybliven pappa. Kommer hans barn föra arvet vidare? Filmen

ställer frågor, men finns ett svar…?

Arvet ska berättas filmiskt. Stora bilder och små detaljer. Musiken ska

ta det visuella i handen och leda oss som tittare vidare i ett bildspråk

som hämtar inspiration i musikvideon och spelfilmen snarare än det

traditionellt dokumentära. Bilder av stråken som förs mot strängarna,

solen som silar in genom springorna i fasaden på en höskulle.

Falurött timmer och spikraka furor. Kontor och storstad. De ska

spegla den tradition som Alexander bär men vara moderna och

relevanta. Det ska vara en visuell och musikalisk resa med

Alexanders tankar och reflektioner kring sin del i det folkmusikaliska

arvet som en invävd men inte bärande del. Istället så är det musiken

och vardagliga händelser som leder oss fram i berättelsen och som

tar oss i land.