Dagen då Axel och jag blev vänner, han var 4 och jag var 5 år. Nu är vi över 20 och har varit vänner och träffats nästan varje dag i hela 17 år. Vi är som bror och syster och har stått varandra oerhört nära och har alltid funnits där för varandra. Vi har varit med om allt tillsammans, och har funnits där i både bra och riktigt svåra stunder.

Att veta att man har en vän för livet och känna sig trygg med det är den bästa känslan, men när livssituationer förändras förstår man hur mycket av allt det där bra man tar för givet. Nu har Axel rest till San Fransisco för att jobba som Au Pair och vi är plötsligt 800 mil ifrån varandra. Hur påverkar avståndet våran vänskap? Vad gör vi när man inte kan få den där kramen av sin bästa vän när livet känns tungt?

Denna film vill jag göra tillsammans med mitt team (klasskamrater från Film- och Tv programmet på Högskolan Dalarna) där vi filmar mig och mitt liv här i Falun, min familj i Västerås samt Axels familj i Torsåker. Jag vill visa hur stark en vänskapsrelation kan vara och hur ändrade livssituationer kan påverka den. Hur man inte ska ta för givet alla de småsaker i en vänskap som man annars inte brukar uppskatta.

Drömmen är att få ta med mig mitt team, jag och 3 andra, till USA och filma resan till San Francisco och möta Axel för första gången på nästan ett år. Få uppleva och förstå hans liv där och hur det är att vara borta från vänner och familj. En inspirerande, rolig, känslomässig film med dokumentärsdrag som skulle få komma upp på min youtubekanal som mina följare skulle älska.