Vid sidan av Jussi Björling var Kerstin Thorborg under 1930- och 40-talen det kanske största svenska namnet på den internationella operahimlen. Via operorna i Stockholm, Nürnberg, Berlin och Wien ledde hennes bana spikrakt till Metropolitan Opera i New York, med vilka hon kom att framträda tre hundra femtio gånger. Som mezzosopran lär väl aldrig någon sångerska ha kunnat nå samma berömmelse som kollegor i andra röstfack. Ändock lär Toscanini ha sagt: ”Himlen känner till blott stjärnorna – och Kerstin Thorborg”! Hon föddes 1896 i Siknäs i Venjans socken och avled 1970 på Falu lasarett, sedan 1950 bosatt i Hedemora, där hon också hade sin uppväxttid.

I sitt testamente 1970 lät Thorborg den allt överskuggande delen av sina ekonomiska tillgångar gå till en stiftelse till förmån för djurskydd och med särskilt syfte att motverka medicinska experiment på katter. Samtidigt stipulerade hon, att all musikalisk kvarlåtenskap skulle gå till en stiftelse i hennes namn att förvaltas av den överraskade journalisten Seth Karlsson på Falu Kuriren. Vid dennes bortgång 2003 överläts via Dalarnas museum (som stiftelsens tillsynsansvariga) arbetet att fortsätta denna gärning på undertecknad. Han gjorde under många år ett enastående arbete med renskrifter, förvaltande och katalo¬giserande av den omfattande samlingen av noter, föremål, fotografier, fonogram, smalfilmer och brev.

1979 gjorde Sveriges Television i Falun ett kortare minnesprogram om Thorborg. Sedan dess har många väsentliga fakta ytterligare klarlagts, mängder av återutgivningar kommit på cd och intresset för hennes sångkonst fått förnyat och starkt genomslag både i Sverige och utomlands. Det är därför nu nödvändigt att i ett tidsenligt och brett upplagt dokumen¬tärprogram spegla hennes gärning och den tid i vilken hon verkade.

Hennes karriär avslutades 1950, frånsett några fåtaliga konsert¬fram¬trä¬danden i hemlandet under de närmast följande åren.

Kerstins sentida kollega Anna Larsson, med rötter i Dalarna och nu mitt uppe i en liknande världskarriär, är en stor beundrare av Kerstins sångkonst och har med glädje lovat sin medverkan i filmen. Nyinspelningar med avsnitt ur den repertoar som var och är deras gemensamma ska göras 13–14/8 2012 i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester.

Gustaf Bergman är en mycket intressant person i sammanhanget, gift med Thorborg 1928. Under början av 30-talet var makarna periodvis åtskiljda och breven dem emellan ger rikhaltigt material kring hennes år i Nürnberg, Berlin och Wien. Därtill kom Gustaf att skriva korta dagboksanteckningar från 1935 t.o.m. bortgången 1952. Viktiga är dessutom de smalfilmer om totalt cirka fyra timmar, som han med växlande teknisk framgång tog under de gemensamma år, då makarna reste och verkade tillsammans. Här återfinns berömdheter som Lotti Lehman, Bruno Walter, Arturo Toscanini, Jussi Björling och Kirsten Flagstad (vid hennes olyckliga återresa till Norge 1941) men också Gunder Häggs lopp i New York 1943, i filmer aldrig offentligt visade.

Gustaf blev hennes impressario, chaufför och instuderare, dels som god pianist men framför allt också som en av samtidens bästa regissörer. Hans egen operakarriär som tenor 1905–1920 i Tyskland och USA var därvidlag en viktig bakgrund. Därpå blev han regissör, senare chef för Stora Teatern i Göteborg 1920–24 varpå John Forsell lockade upp honom till Stockholm, där han gjorde viktiga insatser för operans förnyelse, bl.a. med sina banbrytande uppsättningar av Der ferne Klang, Österbottningar, Turandot, Ödets makt, Pelleas & Melisande, Gösta Berlings saga, Ariadne på Naxos, Maskeradbalen m.fl. verk. Här träffade han också Kerstin Thorborg och bröt upp från sitt andra äktenskap. Hans trägna arbete som regissör gav snabbt resultat. Kerstins berömmelse som inte enbart en enastående sångerska utan också en utomordentlig scenpersonlighet, får härigenom sin naturliga förklaring.

Peter Berggren har också intresserat sig för de skilda kulturpersonligheter, som under nazitiden på skilda sätt gjorde motstånd mot regimen. Kerstin Thorborg var ju känd för sitt hat mot nazismen och vår titel är Valkyrian som vände Hitler ryggen – något hon bokstavligen gjorde på Städtische Oper i Berlin, när den fanatiskt Wagner¬älskande diktatorn ville hälsa på henne efter en föreställ¬ning där. Bland hennes kollegor fanns i tiden svenska berömdheter, som inte intog samma ”manliga” håll¬ning! Vid Anschluss i mars 1938 bröt hon direkt sitt kontrakt med Wien-operan.

I stiftelsens samlingar finns i åtta tjocka klippböcker en omfattande dokumentation av recensioner och tidningsartiklar och brevsamlingen innefattar ca tusen brev. Ett rikhaltigt bildmaterial finns även, både kring privatlivet och med mängder av rollporträtt. Makarna beställde också kopior på 78-varvsskivor av de avsnitt ur föreställningar och konserter, som direktsändes i amerikansk radio, totalt ett hundratal sådana skivor. Hennes inspelningar för de stora skivbolagen Odeon, His Master’s Voice och RCA finns givetvis också i samlingarna liksom många återutgivningar på cd.

Vår film kommer att följa delar av hennes internationella karriär mellan 1930 till 1950. För att ge relief åt vårt material kommer också ett rätt stort antal personer att intervjuas, såväl i New York som i Stockholm.