Under 150 år har vi förvandlat våra skogar från natur och biologisk mångfald till enorma skogsplantage. Idag brukas skogen precis som bondens åker: marken plöjs, planteras, gödslas och skördas. Endast några få procent naturlig skog återstår och denna lilla andel minskar för varje år. Följden av kortsiktigt ekonomiskt tänkande ger konsekvenser både för oss människor, och de djur och växter som lever här. I filmen Om skogen vill undersöka konsekvenserna av denna kortsiktighet.

Många blir upprörda när regnskogar fälls i Amazonas eller på Borneo, men få bryr sig när skogar kalavverkas i Sverige, för det är den metod vi använt sedan 1950-talets slut. Det finns också en allmän föreställning om att det är vad den norrländska barrskogen skall användas till, och att vinsten går till vårt allas gemensamma och vår välfärd. Men den som äger skogen äger också vinsten. Fram tills idag har drygt 90% av våra svenska skogar avverkats och återskapats som uppodlade virkesplantage, där alla träd har samma ålder och grovlekar. Snittåldern på tall som avverkas idag är 80 år ålder, medan tallens naturliga livscykel kan bli över 1000 år.

”Du får inte plocka en fridlyst blomma, men du få avverka hela skogen som den växer i”. Enligt svensk skogsvårdslag måste skogsägaren ta hänsyn till biologisk mångfald när skogen skall avverkas, men denna hänsyn bygger på frivillighet. Inför en skogsavverkning skall ägaren lämna in en ansökan till Skogsstyrelsen, som då har sex veckor på sig att bedöma om den bör huggas. Drygt 95% av alla ansökningar som Skogsstyrelsen får in hinner aldrig undersökas ute i fält utan tillstyrks osedda. Om skogsägaren vill hugga sin urskog kan ingen stoppa denne, och hen kan heller inte ställas till svars. Sedan lagen om Skogshänsyn infördes 1994 har ett tusentals brott anmälts men ingen har ännu fällts. Lagen är tandlös. Dess konsekvenser vill vi följa och få syn på i filmen Om skogen.

Skogen har haft en enorm ekonomisk betydelse för Sverige. Med dess hjälp byggde vi vår välfärd och väg ur fattigdom. Skogen gav arbete åt hela byar i Norrlands inland och landsbygden var levande och befolkad. Skatter och delar av vinsten gick tillbaka till inlandet där råvaran togs ut och det byggdes infrastrukturer i form av skolor, sjukhus, bostäder, daghem, simhallar, osv. Idag är människorna ersatta av maskiner som körs dygnet runt och skogsindustrin sysselsätter väldigt få. Som jämförelse: världens största pappersbruk (mjukpapper) byggdes nyss ut av SCA i Sundsvall, med 420 personer anställda. Sverige är idag världens tredje största exportör av trävaror och pappersmassa. Som en del av denna industrialisering har en utarmning skett av landsbygden i Sverige.

Sverige är ett av de länder som har minst andel skyddad skog kvar i världen. Idag har vi ca 4,3% kvar i skydd. Ungefär hälften av den övriga skogen är idag under 40 år. Eftersom vår lagstiftning säger att granen måste vara 60 år innan den avverkas och tallen 80 år, blir följden att FSC-certifierade skogsbolag som SVEA skog, SCA och Stora Enzo avverkar äldre naturskog dagligen. Detta är den lagstiftning som kallas ”frihet under ansvar” och som vår film vill undersöka. Fortfarande idag 2019 avverkas det mer naturskog än vad som skyddas.

Få känner till i vilken omfattning som skogen avverkats. Vet man ingenting om skog och reser norrut längs E4:an så finns det en massa träd överallt. Men det säger ingenting om hur naturen mår, eller balansen i skogens ekosystem. Det har aldrig funnits så lite biologisk mångfald som nu. Vi har 2000 rödlistade skogslevande djur och växter som får allt sämre förutsättningar att överleva. Den största orsaken till detta är bristen på död ved och gammal naturskog. Vi lever i en tid som styrs av kvartalsrapporter och en syn på skogen som förbrukningsvara, där skog är ekonomi. Eftersom det finns ett glapp på 20-30 år till den

nyplanterade skogen nått avverkningsmogen ålder vill industrin sänka tallens lägsta-åldern från 80 år till 60 år, och granens från 60 år till 40 år. Var någonstans ryms den biologiska mångfalden i detta?