https://youtu.be/0nJTM6bftLk

Länk till filmen (som inte är klar ännu återstår viss redigering samt ljudbearbetning) Den har bytt namn och heter DJUNGELN ÄR VÅRT HEM

Owe Svensson ( Som beskrivs som "Owe Svenssons ljud är skapelser som blir till magi. Och han är Sveriges ledande ljudmixare som jobbat med både Ingmar Bergman, Roy Andersson, Jan Troell och Bo Widerberg )har tänt på filmen och ska göra ljudbearbetning samt slutredigering av den.

För detta tar han 120.000:- vilket vi nu söker pengar till.

Mitt i pandemikrisens år 2020, pågår en ännu värre kris – klimatkrisen. Den globala uppvärmningen är på väg att gå överstyr. Här spelar Amazonasdjungeln en viktig roll, då all frodig växtlighet kan bidra till att hejda klimatförändringarna. Men istället för att ta tillvara djungeln, så bränns och avverkas den för att ge plats åt vidsträckta odlingsmarker.

Djupt in i Amazonas, i Bolivias lågland ligger Monte Verde – ett område där urfolket Chiquitanos levde innan spanjorerna landsteg på den Sydamerikanska kontinenten. Urfolken jagades för att tas som slavar, men en stor del av chiquitanos lyckades undkomma genom att söka skydd hos Jesuiterna som byggt missionsstationer i området. Men livet blev inte mycket bättre där, än för de slavar som fångats. De skyddades visserligen från andra vita, men berövades sin frihet, språk och kultur. När Jesuiterna så småningom blev utvisade ur Bolivia var de därför ett lätt byte för de spanskättlingar som var kvar i landet, som tog dem som livegna slavar.

I och med en jordreform på 1950 talet började chiquitanos drömma om att få komma tillbaka till sin djungel, då livegendomen avskaffades och jord skulle delas ut till de fattiga. En av de som vandrade ut till chiquitanos ursprungliga mark var Carmen Parapaino. Tillsammans med sin man och några andra började de bygga sig ett nytt hem i Monte Verde.

Men etableringen av chiquitanos i Monte Verde har kantats av stora problem. De har blivit hotade till döden, storgodsägare har gett sig in på deras marker och ockuperat stora delar, skogsföretag har skövlat djungeln och gruvindustrin har tagit mark för gruvor. Polis och militär har kommit beväpnade för att jaga ut dom.

Bolivia ratificerade FNs konvention ILO 169 om urfolks rättigheter år 1991. Med den i ryggen hoppades de på att de skulle få laglig rätt till Monte Verde.

År 2002 fick jag den unika möjligheten att besöka byn Monte Verde i Amazonasdjungeln och prata med Carmen Parapaino och några andra chiquitanos där. Samt få dokumentera deras liv ute i djungeln. Jag hade med mig en boliviansk biståndsarbetare, Jon Restpo, som hjälpte mig med kontakterna och intervjuerna.

Men strax efter min resa dit, hotades Jon till livet och var tvungen att gå under jorden.

Nu har det gått 20 år sedan jag var där och i våras åkte jag tillbaka med ett nytt filmteam; Ingela Almgren och Kristina Gidner. Jag lyckades träffa alla som jag tidigare intervjuat i den gamla filmen. Nu är livet annorlunda. De har lyckats uppnå det de kämpat för och området ägs nu kollektivt av chiquitanos. Men hur blev livet för dem? Vad hände när kontraktet blev påskrivet och de själva fick bestämma?

Ignacio, Eduardo, Carmen samt många fler öppnade sina dörrar för oss och berättade om sitt nya liv.

Det är en unik film som skildrar de som är huvudpersonerna i kampen om Amazonas. Här får vi lyssna på deras egna röster.

Filmen ger inte bara röst åt männen, som är det vanliga i många filmer, Här får vi också reda på hur kvinnorna som bor i djungeln har det.

Chiquitanos har drabbats svårt av bränderna i djungeln, som i och med klimatkrisen fått ödesdigra konsekvenser. Tex brann 82% större yta, 2019 i Chiquitanos djungel, än vad som nånsin brunnit tidigare

Storgodsägarna och skogsföretagen fortsätter att ockupera allt större marker i Monte Verde. När de förvandlar djungeln till betesmarker eller skogsplanteringar använder de sig av svedjebränning, som i brist på korrekt hantering samt klimatförändringarna som gör djungeln allt varmare och vindarna starkare, får eldarna att rasa ohämmat. Då myndigheterna inte ser allvaret i problemet låter de bli att skicka ut brandkåren för att bekämpa bränderna. 2019 förstördes mer än 1,2 miljoner ha mark där. Detta påverkar inte bara chiquitanos, även vi i Sverige och i Dalarna drabbas av att världens lungor håller på att ödeläggas.

Dokumentären

Dokumentären ska vara vacker, men samtidigt ge fakta om problematiken i Amazonas och för chiquitanos. Jag vill att publiken ska engagera sig känslomässigt och kunna leva sig in i Carmens och de andra byinvånarnas situation och liv.

Den handlar om Carmen och några av byinvånarna i Monte Verde. Deras liv för 20 år sedan och hur livet förändrats idag. Den förväntan och lycka de kände år 1973 när de kom dit och än mer år 2006 när Bolivias myndigheter till slut gjorde deras markägande juridisk bindande. Hoppet om att detta skulle kunna hindra plundrarna av djungeln att ta sig in i deras område. Samt till den nuvarande skräcken då djungelbränderna rasar.

Jag vill göra en film där en ickevit kvinna är huvudperson (tittar man på de filmer som gjorts om urfolk runt om i världen, är det ofta ur den vita manliga filmarens perspektiv, om inte detta, så handlar de till 95% om de manliga urfolken, kvinnorna brukar bara visa sig i bakgrunden)

Jag vill visa på ett fredligt folk som inte vill annat än att sköta sig själva och skydda sin natur, moder jord, mot skövling,

Det är en film om både kvinnor och män -filmad av två kvinnor om ett urfolk som för bara några år sedan levde som slavar. Men nu reser sig och tar ansvar för sina liv, men också för Amazonas.