Detta känslopräglade audiovisuella verk är ett möte mellan en svensk visa om folksägner ur ett modernt perspektiv och vår personliga tolkning av en inre resa. Denna inre resa gestaltas i ett experimentellt bildspråk. Gestaltningen bygger huvudsakligen på kroppsliga rörelser genom dans och scenerier som uttryck för olika sinnestillstånd och känslor.

Dansen börjar interiört i studions mörker där människan, vår karaktär, vaknar upp. Hen befinner sig i ett gränsland mellan den moderna världen och en förnimmelse av naturen. Vi leds in i människans inre, där vi finner hen svävande i en oändlighet. Men hen svävar inte, utan faller. Och vi med hen. Vilsen söker hen, genom dans, efter vägledning hos naturen i kampen om att återfinna balansen mellan sig själv och den samtida tillvaron.

Successivt övergår den inre resan till exteriöra bilder i en naturenlig, oförädlad miljö. Kampen som pågår är människans strävan efter att åter knyta an till sitt inre såväl som sin naturliga urmiljö. Hen landar mjukt i naturens barm, men var fallet bara en metafor?