Filmplan ”Jag måste ut”??Bakgrund?Idén till att göra filmen ”Jag måste ut” baserar sig på en fotobok med samma namn som gjordes av mig (Nora Tysklind) och Lotta Andersson under våren 2016. Det är en kombination av fotografier och texter där vi på ett abstrakt sätt vill tolka och visa vår bild av hur det kan kännas att må psykiskt dåligt.

Bokens syfte var att ta upp psykisk ohälsa på ett annorlunda sätt än vi är vana vid för att läsaren lättare skulle kunna ta till sig vad det handlar om och få en större förståelse för hur det är att leva med psykiska besvär. Det var också tanken att boken skulle kunna fungera som en diskussionsöppnare i ämnet, då det handlar om väldigt vanliga problem som vi anser att det inte pratas tillräckligt om.

Boken gjordes också mycket för vår egen del som vänner, för att vi skulle kunna prata om problemen och orsakerna och kunna förstå varandra på ett djupare plan. När boken var färdig kände vi att det blev något som för oss var mycket större än vi tänkt. Vi hade kommit närmare varandra och äntligen fått chansen att ventilera känslor som är svåra att beskriva på ett sätt som vi tidigare inte gjort. Boken blev även viktig för familjemedlemmar, släktingar och vänner.?

Boken gjordes som ett skolarbete då jag studerade på Fotoskolan Jönköping och jag har sedan dess haft tankar på att utveckla det och göra en kortfilm i samma manér. Film är lättare att sprida på sociala medier vilket gör att vi kan nå ut till fler, något som är svårare när det handlar om en bok i pappersform.

Syfte och mål?Mitt syfte med att göra en kortfilm är att jag vill kunna sprida den på sociala medier och nå ut till fler människor än vad jag gjorde med boken. Jag vill att filmen som skapas ska kunna få människor, och kanske främst unga, att prata om psykisk ohälsa. Min förhoppning är att filmen ska kunna visas i skolor eller andra sammanhang där unga vistas för att starta diskussioner om ämnet psykisk ohälsa.

Filmen får däremot inte bli för undervisande då tanken är att visa en personlig tolkning och upplevelse av ämnet, som kanske ter sig olika för olika personer. Jag vill inte heller att det ska bli för abstrakt utan vill att det ska kunna finnas någon igenkänningsfaktor.

Scener som ska vara med i filmen

Kal skog, väg

I ett badkar med vitt vatten, Lotta under ytan

Fjädrar i slow motion ev med en blixt som slår

Skog med lysrör, försvinna in i trädet

Sängbild ovanifrån

Rök/bengaliska eldar

Färg i vatten, närbild

Lila väggen hemma hos Lotta, inomhus, instängdhet

Skola, klassrum, korridor, lysrör

Skoltoalett

Manus grundplan (öppet för förändring och kreativitet under processen)

Tystnad. Endast ett naturligt brus hörs. En lång väg med skog på båda sidorna, det är tomt, ev kommer titeln in här. Varierar avstånd från långt bort till nära på skogens grenar.??Prat börjar. (Lottas röst)?”Det börjar i gymnasiet. Det händer för första gången under en lektion. Det kommer så plötsligt, min blick går inte att fästa vid bokstäverna och jag kan inte höra vad läraren säger.?Jag lutar huvudet i ena handen, försöker sansa mig. Min hand är kall. Jag känner hur huvudet snurrar och märker att jag inte får något syre.?Jag måste andas, Jag måste ut.??Under tiden får vi se Lotta gå på vägen, avståndet på henne varierar. Vi följer hennes gång framifrån, hon går konstant mot kameran som rör sig bakåt. Hon tittar bakom sig, åt sidorna. Känslan är oroad. När hon säger de sista orden är kameran still och hon tittar rakt in.?Eventuellt så kommer det även in lite musik under denna del, annars hör vi bara ett bakgrundsljud.?

Skärmen blir svart. Vi hör ett sus och ett tinnitusliknande ljud.?Det svarta går över till känslan av att någon vaknar och blinkar mot himlen. Vi ser ett kalt grått grenverk mot en vit himmel, som att vi ligger på rygg och tittar rakt upp. ?Här börjar musiken igen.??Lottas röst?”Inte ens hemma kände jag mig trygg. Jag låg i min säng och kände en känsla som närmast kan liknas med extrem hemlängtan. En oro och en klump i magen som jag aldrig trodde skulle försvinna. Sedan dess har jag lärt mig att åtminstone försöka hantera det lite bättre. Att jag måste våga möta ångesten då och då för att någonsin kunna hantera den helt.”??Samtidigt filmas grenarna och det övergår sedan till Lotta som ligger i sin säng, ovanifrån. Eventuellt sker övergången lite hackigt för att få en stressad känsla. Scenen i sängen syns tills pratet är klart.?

Fjädrar. Vi filmar Lotta som sitter mot en vit vägg, det är svart omkring henne men vi använder oss av en blixt för att lysa upp henne stundvis. Detta filmas i slow-motion. Ljudet av andetag hörs. Det virvlar fjädrar i luften.?

Från mörkret efter en blixt övergår vi till mörkret ute i skogen. Om vi får tag i bengaliska eldar går Lotta med dessa längs en stig, annars med lysrören. Vi filmar henne bland grenarna på en stor gran, det är helst snö på marken och scenen avslutas med att hon försvinner in i granen. ??Prat. ”?Mina tankegångar är splittrade, på en sekund uppstår alla katastroftankar på en och samma gång. Det senaste året har jag hoppat av tre jobb för att jag inte kunnat hantera dem. Det känns som att jag missar så mycket tid, men jag försöker tänka att det inte spelar någon roll i framtiden. Annars kommer det äta upp mig.”?

Badkarsscener. Lotta kommer upp från under ytan. Vi ser henne långt ifrån och nära. Vi ser hennes händer under ytan. Ljudet av vatten, skvalp.??Prat. ?”Ångesten kommer som en våg av obehagliga upplevelser som sköljer över mig och får mig på helspänn. Sen lämnas jag uppspolad, tömd på energi.”?

Oklara scener - ännu ej planerat??

Avslutningen sker på samma plats som inledningen, på skogsvägen.?Prat.?”Rummet rör sig, mina tankar snurrar och hur mycket jag än andas så kan jag inte andas tillräckligt. Ändå sitter jag ofta kvar.?Fortsätter andas, sluter mina ögon, försöker skingra tankarna och inse vad som är verklighet och vad som är inbillning. Till slut går det över. Då har jag vunnit, när jag inte har låtit paniken ta över, när jag tar kontrollen över mina upplevelser.?Jag försöker alltid påminna mig själv om att det är de gånger då jag lyckats hantera ångesten som är de gånger jag behöver minnas. Vara stolt över att jag försöker. ?För jag försöker verkligen.”

Kommentar: Någonstans i början vill jag få in en klassrumsmiljö utan fönster, med lysrör och den fula tråkiga känsla som finns på många skolor, då denna miljö var triggande och en stor del av tiden då Lottas psykiska besvär började. Var och hur jag ska få in detta är jag inte säker på.

Rösten som pratar är Lottas men det sker genom en VoiceOver. Troligtvis kommer hon inte prata synkat med bilden, eventuellt i inlednings- och avslutningsscenerna.