Äppelbo, 1939. Inger, tolv år, är längst och starkast av barnen i byn och hennes behov av att bevisa sig är stort. Många i byn tycker att hon sticker ut för mycket och försöker föra henne tillbaka in i fållan och kollektivt uppfostra henne till att bli en kvinna som en dag kan bli en god hustru. Men Inger bara vet att hon aldrig kommer att passa in och drömmer om att lämna sin hemby för något större. Fadern Fritjof är en betydelsefull man i byn, handlingskraftig och pålitlig och gör allt för att hans snickerifabrik ska fortsätta vara ett nav i bygden. Inger hamnar ofta i konflikt med sin far, men innerst inne vill hon inget hellre än att han ska vara stolt över henne som den hon är. Ingers mor Elsa har en genetisk hörselskada, och som döv anses hon av vissa vara lite dum. Inger tycker att modern alltför lätt finner sig i sin situation. Hon vill absolut inte bli som hon när hon blir stor.

En dag kraschlandar ett plan i Äppelbo. Det är ett tyskt flygplan och i det finns en tysk desertör. Medan Inger hjälper sin mor att ta hand om desertörens sår föds ett intresse för läkekonsten, samtidigt som det blir påtagligt att det finns en stor värld utanför lilla Äppelbo.

Några år senare förlorar en tonårig Inger för första gången en simtävling mot en jämngammal pojke. Pojken jobbar, precis som Inger, i snickerifabriken och passar där på att reta henne för att hon inte längre är starkast och slår vad om att hon inte kan slå ner den svagaste av pojkarna på fabriken. Inger blir provocerad, antar utmaningen och slår ner pojken för att bevisa sig.

Efter incidenten skickar Ingers far henne till en hushållsskola för att hon ska sluta upp med sina fasoner och lära sig att bli en redig ung kvinna. På hushållsskolan får Inger dock upp ögonen för sjuksköterskeutbildningen i Uppsala och lyckas efter många om och men övertala sin far om att ge henne ett lån för att finansiera studierna. Det fadern inte berättar är hur mycket lånet tär på hans ekonomi, då det har börjat gå sämre för fabriken. Skogsbolaget som flera decennier tidigare förvärvade avverkningsrätten på Fritjofs skog pressar på för att Fritjof ska sälja skogen till underpris innan kontraktet löper ut. För att finansiera Ingers studier kan han bli tvungen att acceptera deras skambud och när pengarna så tar slut finns bara inkomsten från den allt mindre lönsamma fabriken kvar. Fritjof väljer ändå att ge Inger lånet, på ett villkor: Klarar hon inte av studierna ska hon komma hem och gifta sig med en man, en skogsägare, som kan ta över fabriken efter honom. Avtalet förseglas med ett handslag.

Kriget är slut och en förväntansfull, nu artonårig, Inger anländer till Uppsala. Här ska hon få den intellektuella utmaning hon har längtat efter. Men livet i Uppsala blir inte så enkelt som Inger har trott. Hon hade hoppats på att hitta sina likar, men hennes sturska framtoning går inte hem hos de andra studenterna och de börjar göra narr av hennes konstiga dialekt, hennes prydligt lagade kläder och allt vad de kan komma på. Dessutom är studierna mer utmanande än Inger förväntat sig och plötsligt är hon varken starkast eller smartast längre. Den tidigare så självsäkra Inger vet nu inte längre vem hon är. Allt vänder dock när hon träffar Nils, en intelligent ung man som står i kontrast mot de burdusa Äppelbo-männen och de snobbiga stadsborna som vill trycka ner henne.

När Inger börjat komma in i studierna händer det som inte får hända: Hon börjar förlora hörseln. Hon har ärvt sin mors åkomma och får nu även kämpa mot fördomar och mobbning, för att inte tala om den förändring som det innebär i hennes liv i övrigt. Kärleken till Nils hjälper henne att hålla huvudet över ytan, och han hjälper henne att lära sig läsa på läpparna och anteckna utan att titta på pappret. Inger lyckas med mycken möda återigen hänga med i studierna. Men när Nils får erbjudande om att jobba utomlands ser det ut som att Inger kommer att förlora även honom. Efter att hon dessutom misslyckas med ett prov bryter ett bråk ut med Nils och de skiljs åt som ovänner. Av rektorn får hon veta att någon sjuksköterska kommer hon då aldrig att bli, döv som hon är. Nu känner Inger att det bästa vore att helt enkelt ge upp. Allt.

Inger blir sängliggande och vill inte gå upp, men så får hon ett telegram från sin mor: Fritjof är sjuk och hon måste komma hem. Det visar sig att fabrikens ekonomiska problem har tvingat Fritjof att arbeta omänskligt mycket och en kväll när han utmattad och ofokuserad stod vid sågmaskinen var olyckan framme och han kapade av sig tre fingrar. Han har nu dragit på sig en svår infektion och ligger till sängs med hög feber.

Inger sitter vid sin fars sida och vakar över honom dag som natt. Ingers mor märker snabbt att något är på tok med dottern och konfronterar henne för att få bekräftat att hon inte längre hör. Hon visar Inger att livet inte behöver vara över för att man har förlorat hörseln och delar med sig av sina strategier. Inger inser att modern är starkare än hon tidigare trott.

Fritjof blir långsamt bättre och låter Inger förstå att han är tacksam för att hon har skött om honom och att han ser sig själv i henne. Kanske hör hon trots allt hemma i sjukvården. Inger får ny energi, vänder sig till skolan och ber om att få göra provet på nytt. Hon får en mötestid med rektorn och en möjlighet att argumentera för sin sak, sväljer sin stolthet och skickar telegram till Nils för att berätta nyheten, men får inget svar. Dagen efter får Inger brev från honom, poststämplat för en vecka sedan, där han arg och besviken på Inger meddelar att han reser och vilken dag. När Inger inser att det inte går några tåg som tar henne fram i tid för att hinna säga hej då till Nils gör hon vad hon måste: Hon tar familjens gamla moped och ger sig av mot Uppsala.

Rufsig, svettig och utmattad anländer hon till Uppsala innan Nils gett sig av. Hon letar först på stationen, men hittar honom hemma. Han har fått telegrammet och bestämt att det är viktigare att hjälpa Inger att förbereda sig inför mötet med rektorn och, förhoppningsvis, läsa på inför ett omprov. Jobb finns det gott om, men det finns bara en Inger.

Stärkt av hemmavistelsen, moderns visa ord och faderns erkännande hittar Inger åter sin kämpaglöd. Med Nils i rollen som rektorn slipar Inger på sina argument och övar på retoriken tills tiden för mötet är inne. Efter en hel del motvilja från rektorns håll lyckas Inger ändå övertyga rektorn om att få skriva provet på nytt. Flera dagar av intensivt pluggande senare klarar hon provet med nöd och näppe och hon har aldrig varit mer stolt över sig själv.

När Inger återvänder till Äppelbo har Fritjof repat sig och istället för att skaka hennes utsträckta hand ger han henne en kram. En kram hon, och kanske även Fritjof, har längtat efter hela livet. I byn sprider sig ryktet om att Inger nu är på god väg att bli något av en pionjär – den första med högre utbildning i hela Äppelbo.