En ung självisk och ignorant konungs mardröm om hans rikes förstörelse visar sig vara ett omen som varnar om en ondskefull drake. Kungen övertalas av en vis trollkarl att bege sig ut på en farlig resa där han tvingas lära sig meningen av ansvarstagande och faran av sin egna ignorans.

En ung konung sover i sitt torn en stormig natt. Plötsligt springer en panikslagen tjänare in och varnar om en ondskefull drake. När tornet förstörs av draken så vaknar kungen ännu en gång och framför honom står samma tjänare som ställer en vardaglig fråga om kungadömets resurser. Kungen blir mycket uttråkad av massor av olika vardagliga frågor om hur det fallande riket borde styras.

Kungen ignorerar alla tjänare förutom en som påpekar att porträttet av kungens far hänger snett. När kungen fixar porträttet så ser han upp till sin far och inser att han aldrig kommer att vara en riktig konung och slänger iväg sin krona, bara för att se hur den svävar tillbaka till hans huvud. Kungens farbror, en klok trollkarl visar sig och berättar att mardrömmen som kungen hade var en blick in i framtiden.

Kungen tror inte på att det finns drakar men blir övertygad av trollkarlen när han får sin fars gamla svärd. Kungen beger sig ut på sin resa och tar med sig alla riddare i slottet. Kungen tar med sig sina riddare i en mörk skog och möter en spindel. Han tar tillfället i akt för att bevisa sig och dräper spindeln, bara för att sedan mötas av en riktig utmaning. En grupp orcher.

Riddarna bildar en defensiv ring och lämnar en plats i den för kungen. Men kungen flyr och missar sin chans att hjälpa till. När striden är över så finns bara två riddare kvar. Kungen inser att han inte kan vända sig tillbaka och fortsätter vandra tills de hittar en stor sandplatå. I mitten av den finns ett stort mörkt berg med en stor mörk öppning i mitten. När kungen går lite närmare ser han till sin fasa att trollkarlens sagor var sanna. En gigantisk drake använder människor som krydda i en gigantisk kittel.

Frysen av rädsla ser kungen sina sista riddare ta initiativ och hopplöst attackera det stora odjuret. Just när kungen ska ge upp och retirera så dyker trollkarlen upp igen. Han berättar att för varje kung genom historien, har det alltid funnits ett odjur för dem att dräpa.

Trollkarlen skjuter ett magiskt skott in i grottan för att försvaga och locka ut monstret men både han och kungen blir lurade och attackerade bakifrån. Trollkarlen räddar kungen men blir själv uppäten av draken. Kungen plockas upp av draken blir av med sitt svärd men lyckas sticka draken i fingret med sin vassa krona. När draken tappar kungen så tittar den mot horisonten och ser riket.

När kungen ligger på marken så ser han hur rikets framtid ser ut ifall han inte gör något. Han ser sedan porträttet på sin far som har ett svärd i en drakens huvud. Utan annat val så hinner kungen ta tag i drakens svans när den flyger iväg upp i molnen. Kungen klättrar på drakens rygg på väg mot drakens huvud. Draken flyger lågt och bränner upp en stor del av byn runt slottet men just då lyckas kungen sticka ner sitt svärd i drakens huvud. Tjänaren från början av filmen vittnar det stora monstret krascha och glida ut från lågorna men till sin häpnad ser han sin konung högst upp på huvudet.

Kungen har räddat sitt rike och ett nytt porträtt blir upphängt bredvid det gamla, ett porträtt på en ung konung ovanpå en gigantisk drake. Kungen är förändrad, han förstår vikten av ansvar och faran av ignorans och hänger upp en tredje tavla. Ett fint porträtt av sin farbror.